På Nyhetsbankens begäran att få ta del av två avtal mellan Sverige och Nato som det planerade ""värdlandsavtalet" hänvisar till svarar regeringen nu NEJ och JA.
JA till att ta del av "Security Agreement" från den 6 september 1994 och NEJ till att ta del av "Administrative Agreement for the Handling and Protection of NATO Classified Information Provided to Sweden" från den 14 juni 2012. Båda dessa avtal har undertecknats av borgerliga regeringar, regeringen Bildt resp. regeringen Reinfeldt.
Att det andra avtalet även fortsatt ska hållas hemligt motiverar regeringen så här:
"Det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgifterna i det administrativa avtalet med Nato från 2012 röjs."
Man kan naturligtvis spekulera i varför ett avtal om "den administrativa handläggningen" av Nato-hemligheter som utlämnats till Sverige måste vara hemligt. Begäran gäller ju inte att offentliggöra hemlig information som sådan, utan bara handläggningen av den.
Man kan inte befria sig från misstanken att USA och regeringen inte önskar att "den administrativa handläggningen" av Nato-hemligheter ska kunna granskas mot offentlighetsprincipen - eller rentav mänskliga rättigheter.
Vad gäller det säkerhetsavtal som regeringen nu släpper (läs HÄR!)har det inte varit hemligare än att det varit ute och snurrat på Stockholms universitet (fax 08-161004) och på Nato:s dåvarande generalsekreterare Sergio Balanzinos privata fax, men efter 21 år anses svenska folket moget att höra att inga Nato-hemligheter utlämnas till svenska statstjänstemän om deras "pålitlighet" inte fingranskats av Säpo.
Det mest överraskande med det är väl att sådana trivialiteter anses behöva hållas hemliga. Det säger en del om Nato-kulturen.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.