Dostojevskij eller DASTAJEVSKI?

Anna-Lena Laurén skriver i dagens DN att ryskan är ett svårt språk.

Det beror på vad man jämför med. Finskan har 15 kasus, ryskan 6. Tyskan
och svenskan har fyra genus, ryskan tre. Ryskans genus är lagbundna -
bara ett hundratal ord faller utanför. I svenskan och tyskan måste man
veta - eller gissa genus på många tusen ord. Engelskan är ett träsk av idiom
nästan utan grammatik.

Persiskan sätter inte ut korta vokaler - rena gissningsleken. Kinesiskan
ska vi inte tala om.


Laurén gör vidare ett nummer av ryskans betoningar - att de skulle vara
så svåra. Andra sidan av myntet är att betoningarna berikar. Man får
fler ord med färre bokstäver. Ungefär som vi själva får två ord av
ANDEN, beroende på betoning.Fast i ryskan har det satts i system.

För övrigt illustrerar Lauréns egna utläggningar att journalisternas
språkkunskaper ofta är bristfälliga.

Mjölk heter inte på ryska, som hon säger MALAKÅ, utan snarare MÖLAKÅ
(məlɐkˈo med internationell fonetisk skrift). Notera att konsonanterna
är desamma som i vårt MJÖLK. Och vem minns inte gräddkolan Malacko?

Lika lite heter författaren DASTAJEVSKIJ utan snarare Döstajevskij
(dəstɐjˈefskʲɪj). Själv har jag alltid blivit förstådd med "svenskt"
uttal: Dåståjevski.

Hur som helst är det bäst att hålla tyst och lyssna på hur ryssarna säger,
om man vill veta hur orden uttalas..

Lyssna här hur en ryss uttalar namnet i början av romanen Onda andar (Besy).

(Ovanstående gäller med reservation för bl.a. Moskvabor som är mer benägen
att förvandla o till a, ett fenomen som kallas ákanje).

Stefan Lindgren