 |
| Khieu Samphan vid återföreningen med Sihanouk (t.h.) 1970. |
Han påstås ha deltagit i folkmord på cham-minoriteten och vietnamesiska invandrare samt ha varit en av ledarna för massmord på en tredjedel av den egna befolkningen.
Det finns mycket att säga om dessa anklagelser. En del har jag sagt här (https://www.8dagar.com/2009/04/krock-om-kambodja_22.html).
De som tror att Khieu Samphan har fått en rättvis rättegång bör fundera över:
1. varför den finaniserats utifrån, främst av Japan och USA, två stater med ett kolonialistiskt förflutet i Asien och ekonomiska intressen av landets utplundring och
2. varför domstolen inte är en FN-domstol.
Den förste FN-förhandlaren i Kambodja, med uppdrag att förbereda rättegångarna, svensken Hans Corell, tidigare rättschef på svenska utrikesdepartementet, förklarade med ett understatement i en intervju 2011:
"Jag ville inte ... att FN-symbolen skulle ges till en domstol som inte representerar de högsta internationella standarderna ... det som vi förutspådde verkar ha utvecklats just som vi oroade oss för." (se artikeln "Kambodjas kängurudomstol" i Foreign Policy 20/7 2011).
Trots att domstolen var dekorerad med stora FN-symboler var den inte en FN-domstol utan en nationell domstol, i sista hand styrd av diktatorn Hun Sen som installerades av vietnamesiska bajonetter innan han av geopolitiska skäl omfamnades av USA och dess allierade.
Man behöver inte vara spränglärd i historia för att förstå att en man som Khieu Samphan, som 1967 sparkades från sin post som handelsminister och tvingades fly ut i djungeln - naken - undan Sihanouks säkerhetsstyrkor, och som därefter i årtionden på olika poster tjänade motståndsrörelsen mot USA:s Indokinakrig, idag kan vara var mans niding, men i morgon på nytt en inspirerande frihetshjälte.
Stefan Lindgren
Man behöver inte vara spränglärd i historia för att förstå att en man som Khieu Samphan, som 1967 sparkades från sin post som handelsminister och tvingades fly ut i djungeln - naken - undan Sihanouks säkerhetsstyrkor, och som därefter i årtionden på olika poster tjänade motståndsrörelsen mot USA:s Indokinakrig, idag kan vara var mans niding, men i morgon på nytt en inspirerande frihetshjälte.
Stefan Lindgren
Historien kommer att döma annorlunda - bara att det dröjer. Men då blir domen hård. Khieu Sampan och andra får upprättelse. Och i Sverige får Jan Myrdal också upprättelse. Skam över imperialisternas medlöpare!
SvaraRaderaSå här skrev den kände journalisten John Pilger.
SvaraRadera”USA bidrog inte bara till att skapa de förhållanden i Kambodja som möjliggjorde för de Röda khmererna att ta makten 1975, utan stödde också aktivt denna organisation och dess folkmordsarmé både politiskt och finansiellt. Redan i januari 1980, då Pol Pots styrkor var i exil i Thailand, höll USA på att i hemlighet förse dem med pengar. Mellan 1980 och 1986 uppgick detta stöd till 85 miljoner dollar (ca SEK 910 miljoner idag), vilket avslöjades 1986 under en brevväxling mellan juristen Jonathan Winer (juridisk rådgivare åt senator John Kerry i senatens utrikesnämnd) och de amerikanska vietnamveteranernas stiftelse. Enligt Winer kom uppgifterna från kongressens forskningstjänst (Congressional Research Service, CRS). Winers brev till vietnamveteranerna kopierades och kom i händerna på Reaganregeringen där det väckte stor upprördhet. Winer tog avstånd från uppgifterna i brevet utan att förneka att de kom från CRS. Men i ett senare brev till Noam Chomsky upprepade han sina ursprungliga anklagelser. I ett senare samtal med mig bekräftade han att dessa anklagelser var ”fullständigt korrekta”.
”De röda khmererna fick också amerikanskt stöd i FN, som senare blev redskapet för Pol Pots återkomst. Trots att Pol Pots regering hade upphört i januari 1979 då den drevs ur landet av Vietnams armé, fortsatte representanter från Khmer Rouge att vara Kambodjas delegater till FN. Deras position försvarades av USA som en del av kalla kriget, som ett sätt att hämnas på Vietnam, och som en del av USA:s nya allians med Kina (som var Pol Pots huvudsponsor och en gammal fiende till Vietnam). President Jimmy Carters säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski uppgav 1981 att ”Jag uppmuntrade kineserna att stödja Pol Pot”. Han sa också att USA låtsades inget se när kineserna sände vapen till khmererna genom Thailand.” …
”Vapen från Västtyskland, USA och Sverige sändes till de Röda khmererna via Singapore eller tillverkades på licens av Chartered Industries, ett statligt ägt företag i Singapore. En del av dessa vapen erövrades senare från de Röda khmerernas styrkor.
”Ovan utdrag har hämtats från den artikel som publicerades i tidskriften Covert Action Quarterly hösten 1997. Den visar hur Pol Pot och de Röda khmererna fick omfattande stöd av USA och Storbritannien och Sverige. Författaren John Pilger gjorde en skakande dokumentärfilm om de Röda Khmererna som heter ”Year Zero
Vad USA gjorde 1980-86 har ingen bäring på de röda khmerernas regim som varade maj 1975 till 21 december 1978.
SvaraRaderaMen ja, under en viss period gav USA visst stöd åt flyktingar som levde i röda khmerernas läger i djungeln vid Thailands gräns, bl.a. malariamedicinen Fancidar som annars var vikt för USA:s egna trupper.
USA kom dock snabbt på andra tankar och omfamnade ockupationsregeimen i Phnom Penh.
Pilger stod tyvärr på fel sida när Vietnams pansar rullade in över Kampuchea. Har sen haft ett väldigt så att rättfärdiga sig.
... väldigt sjå...
SvaraRaderaEfter att ha läst Stefans kommentar får jag samma otäcka känsla som när de baltiska, polska och ukrainska regeringarna idag försvarar sitt samarbete med Nazityskland och dess utrotning av judar, romer och ryska krigsfångar, för att sedan kalla dem fosterlandets hjältar.
SvaraRaderaDe nuvarande baltiska, polska och ukrainska regeringarna kan knappast ha samarbetat med Nazityskland, men jag förstår vad du menar - de har i en del fall, med skiftande styrka försvarat de tidigare kollaboratörerna.
SvaraRaderaMen jag har svårt att se några likheter mellan detta och de röda khmererna som steg fram ur en lång antikolonial kamp i Indokina och besegrade just en kollaboratörsregim (Lon Nol) men tvingades bort från makten av en annan. Om du studerar historien närmare ska du se att jag har rätt. Dessvärre finns bara en bok jag rekommendera och den är på franska (Le Kampuchéa des Khmers rouges : essai de compréhension d'une tentative de révolution1 avril 2004 av Sacha Sher). Du kan också försöka få tag i "Kampuchea: Krigen, politiken, diplomatin" (1983) av Per Axelsson mfl.)