gerundium

22 oktober 2022

Jan Myrdal om Ukrainakonflikten 2014

Jan Myrdal 2017. Här i samspråk med Mike Powers.

Den 30 oktober 2020 avled författaren Jan Myrdal i Varberg. Vad få känner till är att han reagerade på konflikten i Ukraina i en artikel som publicerades 7 april 2014, två månader efter statskuppen i Kiev.

Det är en oerhört klarsynt text, för att inte säga profetisk. - Stefan Lindgren

 
Nu är ett storkrig i Europa möjligt; ja, nästan troligt.

Kommentarerna från det som kallar sig vänster blir då lika typiska som under föregående kriser. Thomas Kanger hänvisar till att folket är den drivande kraften. Vilket är sant men säger lika litet om hur den aktuella konflikten utvecklas som om skeendet sommaren 1914.

Andra hänvisar till FN-stadgan. Vilket inte säger något om det som utvecklas kring Ukraina. Inte bara för att Förenta staterna och Storbritannien och för övrigt också sådant sekundärt som svensk socialdemokrati (Libyen) i praktiken torkat sig i arslet med dessa paragrafer.

Talade ju i Paris – se “Justice internationale et impunité, le cas des États-Unis” (ISBN: 778-2-296-02924-8) – om hur Förenta staternas president och Storbritanniens premiärminister kunde dömas enligt Nürnbergprejudikatet. (Jag är inte “gumanist”* och skulle lika litet uppröras över att de sedan sprattlade som jag upprördes över att föregångarna från Tyska riket tvangs till det.)

Det är ingen svårighet att tolka skeendet. Förenta staterna drev med hjälp av sådana aktivister inom EU som vår utrikesminister [Carl Bildt] fram den nuvarande krisen (och bröt medvetet den undertecknade februari-kompromiss som tycktes kunna avvärja konflikt).

Om inte Ryssland denna gång – som Sovjet och Kina 1952 – med militär beredskap förmår tvinga Förenta staterna till reträtt (och/eller spränga EU-fronten) då blir kriget oundvikligt. Ryssland kommer då att tvingas inleda ett krig i Europa som blir vad som kan kallas ett “rättvist krig”.

Detta är nu till och med troligare än det var 1952 ty de folkliga motkrafterna i Europa tycks denna gång helt förlamade. (De finns dock utanför Europa. Såvitt jag nu kan bedöma skulle BRICS-blocket inte ge sitt stöd åt Förenta staternas – och EU:s – krig.) Inget är ännu avgjort. Balansen väger. Hur detta krig skulle utvecklas vet vi inte. 

Det bleve hur som haver en katastrof för folken i våra länder. Sverige skulle – på grund av den svenska utrikesledningens aktivism och våra generalers fnoskiga krigsplaner – drabbas mycket hårt. Tyskland – om inte dess storkapital av egna intressen tvingar Merkel till reträtt – skulle kastas tillbaka till ett noll-läge värre än sommaren 1945.

Vad det som kallar sig vänster beträffar, bör vi minnas hur det gick till i Norge när den stora reformistiska arbetarrörelsens ledare togs upp i Förenta staternas knä och samtidigt beordrade utrensning av oppositionen. Eller hur den tyska socialdemokratin vek sig 1914. Eller hur det stora franska kommunistpartiet inte förmådde ta klar antiimperialistisk ståndpunkt i Algerietfrågan (fast de hade gjort det trettio år tidigare om Marocko). Detta måste skrivas i klartext.

Jan Myrdal


* "Gumanist" är humanist med rysk stavning.,

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.