Hotas Sverige av fred i Ukraina?

Svenska Dagbladets Göran Eriksson försöker fånga det som har hänt i världen med USA:s omsvängning i Ukraina-frågan.

Lyckas han?
Knappast.

Han gör den helt missvisande jämförelsen med situationen 2003, när USA och Storbritannien gick i krig mot Irak och stora delar av Europa sa nej.

Den gången stod Europa på fredens sida, nu på krigets.

Han kallar det en "ny världsordning" att USA och Ryssland anger tonen i FN:s säkerhetsråd, vilket skulle hota små staters suveränitet.

Han glömmer att FN i grunden är en produkt av det rysk-amerikanska samarbete som rådde vid krigsslutet. Ingenting nytt där.

Men Göran Eriksson har ändå rätt i att något är nytt. Den "nya världsordning" som framträder är inte en återgång till kalla krigets bipolära ordning.

Att USA har tvingats ändra sig innebär slutet på den monopolära världsordning som rått sedan slutet på 1980-talet.

Med Kinas uppgång som största världsekonomi, Rysslands återkomst som stormakt, BRICS, Shanghaiorganisationen etc. avtecknar sig en ny multipolär värld.

Det som Putin talade om 2007 i München, innan EU-eliten stängde dörren för Ryssland och öronen för sunt förnuft, har blivit verklighet.

Göran Eriksson gråter nu krokodiltårar över att ”den regelbaserade världs­ordningen” gått i kras. Men det är ju precis tvärtom. Genom beslutet 10-0-5 i FN:s säkerhetsråd får den "regelbaserade ordningen" en ny chans, dvs. konflikter ska hanteras i FN på grundval av FN-stadgan.

Alltså inga diffusa regler som bara State Department och Bryssel känner till och som ändras efter tycke, smak och läge. FN-stadgan, den regelbok som alla svurit på, är naturligtvis ingen kristallkula. Men den går att ta på, till skillnad från den "regelbaserade ordning" utanför FN som varit västligt mantra under decennier då FN marginaliserats alltmer.

När Eriksson sen målar upp ett skräckscenario, att "stormakterna delar upp världen i intressesfärer, där de tar sig rätten att göra vad de vill. Som Ryssland i Ukraina – och kanske i förlängningen Sverige" är det skrattretande.

Hur många krig har vi inte haft medan USA varit herre på täppan? Bara efter millenieskiftet:

Afghanistan 2001-2021

Jemen 2002-

Irak 2003-

Somalia 2007-

Libyen 2011

Syrien 2014-

"Vikten av att världsordningen upprätthålls upprepas otaliga gånger i svenska säkerhetspolitiska dokument", skriver Eriksson. Men i detta ligger ett stort mått hyckleri. Sverige har ju varit med och slaktat folk i Afghanistan och Libyen. Vi har snart skickat 100 miljarder för att döda ryssar i Ukraina.

Det aggressorerna kallat "ordning" har varit kaos och död för dem som utsätts för västs upprätthållande av "ordningen".

Möjligheten att Ryssland och USA med gemensamma krafter släcker konflikten i Ukraina hotar inte någon, mer än dem som byggt hela sin karriär på att förvandla Ukraina till en västlig militär påle i köttet på Ryssland.

Krafter, som ytterst inte har accepterat andra världskrigets resultat, utan ropar på revansch.

Göran Eriksson förstår inte och irrar bort sig. Det finns många hätska reaktioner på USA:s fredsvändning som docks sker i fullt medvetande. Jag tänker på Carl Bildt som var blixtsnabb med att lägga ut ett porträtt av Neville Chamberlain, för att insinuera att Trump nu går Putins ärenden.

Chamberlain var den brittiske premiärminister som accepterade Münchenöverenskommelsen om styckning av Tjeckoslovakien. Men parallellen är helt missvisnde. Hitlers Drang Nach Osten har sin motsvarighet i Nato:s systematiska löftesbrott och utvidgning till Rysslands gränser, inte i Trumps fredsvändning.

För övrigt dröjde det ända till 1973 innan Förbundsrepubliken Tyskland (Nato-medlem) förklarade Münchenöverenskommelsen för ogiltig!

Lika illa ute är Erik Åsard (SvD 23 februari), som väl någon gång varit en relevant USA-forskare. Nu går han ner sig i fullkomligt bisarra spekulationer om att Trump är offer för Putins utpressning, att Putin skulle sitta på några komprometterande uppgifter om Trumps sexliv t ex. Då är vi nere på kvällstidningsnivå.

Alltsammans härrör ur en rapport från en f d MI5-agent, Christopher Steele, skriven på beställning av Hillary Clinton till valet 2016. Innehållet avslöjades som fake news och en europeisk inblandning i USA-valet.

Stefan Lindgren