Nato-avtalet och DCA-avtalet kan vara ogiltiga

Varför ställdes aldrig frågan om Nato-avtalets grundlagsenlighet?

Vilken folkrättslig giltighet har Sveriges avtal med Nato och DCA-avtalet om det föreligger en konflikt med gällande svensk grundlag?

Regering och opposition samt det stora flertalet makthavare - och media - anser att dessa avtal är grundlagsenliga. Som försvarsdepartementet uttryckt sakaen så "har det inte ansetts" föreligga någon konflikt med grundlagen. Så länge de håller ihop - och svenska folket sover - fungerar fiktionen.

Nej till Nato-rörelsen har en skyldighet att informera om sakläget.

Strider Nato-anslutningen uppenbart mot grundlagen? Svar: JA

I regeringsformen 10 kap § 6 sägs:

"...kan beslutanderätt som direkt grundar sig på denna regeringsform och som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens tillgångar, rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter eller ingående eller uppsägning av internationella överenskommelser eller förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till en mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller ska bli anslutet, eller till en mellanfolklig domstol." 

Paragrafen utesluter möjligheten av Nato-anslutning varför ett sådant beslut skulle krävt en grundlagsändring. Det har Pentagon och Rosenbad skitit i.

Istället hänvisar man felaktigt till 

10 kap  § 8:
"Rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som inte direkt grundar sig på denna regeringsform kan, i andra fall än de som avses i 6 §, genom beslut av riksdagen överlåtas till en annan stat, till en mellanfolklig organisation eller till en utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet."

 En överföring av förvaltningsuppgifter (rikets försvar mm) till Nato skulle med den tolkningen kunna fattas med vanligt riksdagsbeslut.

Emellertid grundas försvaret av Sverige på regeringsformens 15 kap:

13 §   Regeringen får sätta in rikets försvarsmakt i enlighet med internationell rätt för att möta ett väpnat angrepp mot riket eller för att hindra en kränkning av rikets territorium.

Regeringen får uppdra åt försvarsmakten att använda våld i enlighet med internationell rätt för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan främmande stater. 

Det som står där är i uppenbar konflikt med Nato-stadgan som innebär att Sveriges försvar vid ett anfall blir en uppgift för Atlantpakten etc etc.

Påverkar detta Nato-avtalets och DCA-avtalets folkrättsliga giltighet?

 Både beslutet om Nato-medlemskap och DCA-avtalet strider uppenbart mot gällande grundlag, som regeringen inte heller gjort några försök att ändra i efterhand.

Därmed faller båda avtalen under regler som gäller ogiltiga traktat. (Ian Brownlie: International Law, 6th ed. s 617 ff).

Av Brownlie framgår det att enligt Wienkonventionen artikel 46 blir ett avtal ogiltigt om det är "notoriskt" (uppenbart) att det står i strid med landets interna regler för beslutsfattande.

Men det finns dom (International Law Commission 1951) som menar att även om en konflikt med ett lands grundlag inte är "uppenbar" så "bestämmer de konstitutionella begränsningarna giltigheten på det internationella planet".

Slutligen finns det dom som menar att ett internationellt avtal hur som helst trumfar inhemsk lag. Men enligt Brownlie så gäller vid en "uppenbar oriktighet" (manifest irregularity) som är "objektivt uppenbar" (objectively evident) att det internationella avtalet träder tillbaka för inhemsk lag. 

Stefan Lindgren