En annan europeisk historia om demokrati

Här ses Luciano Canfora på väg till domstol för att försvara sig mot ett åtal av Giorgia Meloni,
som han  kallat "i grunden nazist". Meloni återkallade senare åtalet. Foto: Corriera della Sera.

Vi har alla lärt oss att demokratin föddes i det antika Grekland och att den sedan har utvecklats i Europa till det folkstyre som råder i dagens demokratiska stater. 

Mot detta påstående reser historikern Luciano Canfora åtskilliga invändningar i sin bok Demokratins historia från Aten till EU. 

Kaj Odelstål recenserar här boken. 

I stället handlar demokratins historia om den ständiga maktkampen mellan styrande och styrda. Författaren bjuder på en historieresa där idéerna om frihet och demokrati bryts mot verklighetens landskap.

Centrala historiska fästpunkter för den europeiska demokratins utveckling är enligt författaren det långa 1800-talet från franska revolutionen 1789 och till och med den ryska revolutionen 1917. Här finns ursprunget till den moderna demokratin, inte minst genom tanken om ”en man en röst”. Allmän och lika rösträtt är grundläggande för att folkmajoriteten ska få inflytande över den verkställda politiken.

Manipulerad rösträtt
I själva verket har de makthavande alltid manipulerat rösträtten. Canfora beskriver flera av de metoder som kommit till användning. Hit hör olika rösträttsstreck, t.ex. krav på en viss förmögenhet eller inkomst. (I Sverige idag torgförs för övrigt förslag om att begränsa rösträtten för icke svenska medborgare i kommun- och regionval.). 

Andra knep har varit (och är) att fiffla med valkretsindelning (gerrymandering) för att begränsa vissa socioekonomiska och etniska gruppers möjligheter till inflytande och istället gynna starkare grupper. Att dessutom kombinera en styrd valkretsindelning med enmansvalkretsar kan garantera maktinnehavet för ett parti som representerar över- och medelklassen. Canfora exemplifierar detta med att beskriva hur valsystemen fungerar i Storbritannien och Frankrike.

Men proportionella valsystem är inte nödvändigtvis bättre och mer demokratiska. Spärregler som hindrar småpartier att bli representerade i parlamentet finns t.ex. i Sverige och Tyskland. Canfora delar uppfattningen att majoritetsstyre är bra, men minoriteters olika uppfattningar måste också kunna påverka skeendet. Författaren påpekar att förhandlingar och kompromisser är centrala beståndsdelar för en vital demokrati, eftersom människor blir aktiva och bidrar till den politiska processens dynamik.

"Demokratisk" kolonialism?
I ett demokratiskt samhälle borde det vara en självklarhet att få leva i frihet. Men oinskränkt frihet är inte en verklighet för alla människor. Canfora ger ett påtagligt, historiskt exempel på detta: slaveriet som den engelska och den franska eliten tjänade förmögenheter på och upprätthöll ända in i början av 1800-talet. (De rikedomar som den europeiska överklassen tillskansat sig i tredje världens länder genererar än idag överflöd hos åtskilliga familjer.) 

Canfora framhåller även att den europeiska kolonialismen gör att länder i Afrika, Asien och Latinamerika fortfarande lever i samhällen som uppvisar brist på demokrati och ett någorlunda anständigt fördelat välstånd.

Att demokrati och liberalism är varandras förutsättningar är en tämligen vedertagen uppfattning. Men när Canfora analyserar liberalismens tankegods betonar han att ideologin inte enbart handlar om om politisk frihet för individen och medborgarna. Den är även en idé om att forma ekonomiska strukturer. En fri marknad med ytterst få inskränkningar var ett idealtillstånd för 1800-talets Manchesterliberaler, och samma förhållningssätt har dagens nyliberaler. 

Missad efterkrigschans
Kännetecknande för den fria och oreglerade marknaden är att de starka fattar beslut som är fördelaktiga för dem själva och de svaga tvingas följa den utstakade vägen. Canfora hävdar att ojämlikhet och klassklyftor leder till att marknadskrafterna gröper ur välfärden och att stora grupper därmed aldrig kan bli en del av en levande demokratisk utveckling.

Ett mycket läsvärt kapitel i Canforas bok är: ”Demokratier, progressiva demokratier, folkdemokratier.” Hans analyser i detta kapitel är mycket intressanta. Demokrati, frihet och liberalism sätts under författarens noggrant granskande marxistiska lupp. Han tar avstamp i Oktoberrevolutionen och går vidare över andra världskriget och in i kalla kriget och dess slut. 

Utgångspunkten är att de progressiva krafter som till att börja med hade stort genomslag så småningom tvingas tillbaka. Gamla ”sanningar” omvärderas, och författarens underifrånperspektiv ger nya tolkningar av vad som skedde.

Under mellankrigstiden såg ett flertal europeiska länder sin bräckliga demokrati utmanas av fascistiska rörelser och ett motstånd växte fram. I Frankrike bildades breda folkfrontsregeringar inte bara för att bedriva antifascistisk kamp utan också för att genomföra sociala reformer som gynnade det breda folkflertalet. Denna europeiska reformutveckling kom helt av sig när fascismen segrade i Italien och nazismen i Tyskland och när andra världskriget bröt ut.

Berättigad kritik av vänstern
Under samma tidsepok började en intensiv politisk kamp i den unga arbetarstaten, Sovjetunionen. En forcerad industrialisering inleddes för att bryta landets efterblivenhet. Canfora beskriver och förklarar hur socialismen byggdes i ett land för att garantera nationens överlevnad.

Efter kriget skulle en uppdämd våg av välfärdsreformer genomföras i Europa, inte bara i den västra delen utan även i den östra. Rötterna till denna sociala utveckling finner Canfora i den anti-fascistiska kampen under kriget. Det är arbetarrörelsens partier (och även kristdemokratiska) som driver fram detta reformarbete. 

Men under 1980-talet står nyliberalismen på den politiska dagordningen i västra Europa, och med slagord om marknadslösningar och privatiseringar rullas välfärden så sakteliga tillbaka i många europeiska länder. I den östra delen av Europa hade folkdemokratierna till en början viss framgång med sociala reformer och inflytande för folkflertalet, konstaterar Canfora. Dock utvecklades inte folkdemokratierna i Östeuropa utan förstelnade för att sedermera avvecklas under 1990-talet.

Canforas analyser går ofta på tvärs mot vedertagna åsikter. Ett exempel är synen på Molotov-Ribbentrop-pakten som undertecknades i slutet av augusti 1939. I en resolution från 2019 slog Europaparlamentet slagit fast att pakten ”… banade väg för andra världskrigets utbrott”, och detta är numera alltså den påbjudna versionen. 

Men så enkelt är det inte enligt Canfora. Han utgår från ett brett källmaterial och sätter in denna non-aggressionspakt i ett historiskt sammanhang där Sovjetunionen ville skydda sin säkerhet och överlevnad inför fientliga hot.

Demokratins historia är en bok i upplysningens och franska revolutionens anda. Den rymmer inte bara kritik av de gängse uppfattningarna utan författaren kommer också med skarpt och berättigat klander av vänsteruppfattningar och tolkningar. Kunskap och fritt tänkande måste härledas ur materiella villkor och i ett historieperspektiv. Etablerade sanningar kan och ska granskas på nytt. Det är detta synsätt som Canforas bok om demokratins historia i Europa vilar på och gör den så tankeväckande och viktig.

Kaj Odelstål 

pensionerad gymnasielärare, Fagersta

  

Om författaren och bokserien 
Luciano Canfora (född 1942) professor, filolog, undervisar i klassisk filologi vid universitetet i Bari i Italien. Han ger ut den ledande italienska historietidskriften Quaderni di Storia. Bland hans många böcker märks en om det förlorade biblioteket i Alexandria, som översatts till 17 språk, och en biografi om Julius Caesar.

Canforas bok är historiefilosofisk med aspekter över tid. Den är en av ett tjugotal i bokserien The Making of Europe. Ansvarig och redaktör för projektet är den legendariske franske medeltidshistorikern Jacques Le Goff (som avled 2014). Projektets författarskara utgörs av européer med olika specialistkunskaper om vår världsdels historia och sociala liv. Demokratins historia från Aten till EU är den enda bok av Luciano Canfora som finns i svensk översättning, utgiven av bokförlaget Gerundium.