Futurismen var som bekant en konstnärlig rörelse som gick åt
två håll. Ena hälften blev bolsjeviker, den andra fascister.
När Majakovskij och Marinetti träffades i Paris 1925 visste
de inte vad de skulle prata om. Men fascisten Marinetti
prisade Lenin som "gjort futurismen till officiell rysk
konst" (vilket inte varade så länge).
På 1960-talet hände det sig att den ryske poeten Jevgenij
Jevtusjenko (en av de där ryska giganterna som aldrig kan få
Nobelpris för att han inte spottat på sitt land) träffade
Salvador Dali i Paris.
"Jag anser att den störste surrealistiske konstnären av alla
var Adolf Hitler", sa Dali.
"Hur kan ni säga något sådant!" svarade Jevtusjenko. "Ni har
inte känt krigets och totalitarismens fasor, men det har vi.
Jag kan inte sitta kvar vid samma bord som er".
Jevtusjenko gick sin väg med som vanligt mycket högt buret
huvud.
En amerikansk konstvetare som satt vid samma bord reste sig
också och sa:
"Som ett bevis på min solidaritet med mister Jevtusjenko
spottar jag i ert kaffe".
Vilket han också gjorde.
Salvador Dali höjde sin kaffekopp och sa:
"Jag yhar tvingats dricka kaffe med grädde, konjak, likör
men det är första gången jag dricker det med en spottloska
från en framstående konstvetare".
Precis som Marinetti hade visat sig förmögen att estetisera
en granatskärv som trängde in i ett oskyldigt krigsoffer
kunde Dali estetisera en spottloska.
Vem avgick med segern, tycker du?
Stefan Lindgren
gerundium
Det blev väl oavgjort (mellan modernismen och traditionalismen). Arbetarklassen och folket förlorade som vanligt. Det är knepigt det där med Folkets Kultur!
SvaraRaderaEn bra historia att fundera på. Mina sympatier ligger förstås inte hos den som alltid förmår flyta överst, som spottloskan.
SvaraRaderaDet beror ju på vad man menar med att "avgå med segern" i det här sammanhanget. Jag instämmer med DZ:s inlägg ovan, liksom med Jevtusjenkos ställningstagande. Det handlar inte om förmåga eller oförmåga att estetisera - det handlar om att konsekvent ta ställning för arbetarklassen och folket.
SvaraRaderaDaniel Knoll
När Michelangelo skull göra sina mästerverk lär han ha studerat musklernas spel på människor under tortyr. "Där har ni er estetik i ett nötskal", sa härförleden Aleksandr Prochanov i rysk radio. För alla människor som det minsta berördes av Hitlerfascismens fasor tror jag Jevtusjenkos ställningstagande uppfattas som helt normalt.
SvaraRadera