Johan Croneman, Dagens Nyheter, har en rolig - och oroande - krönika
idag, där han visar hur media har lagt locket på om ungdomskravallerna.
Jag kanske har en mer gammaldags uppfattning än Croneman eftersom jag
tycker att locket borde ha lagts på för länge sen - men först nu efteråt
lyftas bort.
Eftersom den här typen av allmänt samhällsfarliga kravaller utan
måltavla (varför bränner man ner grannens bil och sina syskons dagis men
lämnar banker och försäkringsbolag orörda? frågar Croneman retoriskt.)
sprids bland annat med hjälp av media.
Jag hävdar att 90 procent av offentligheten är
direkt destruktiv, ibland rent samhällsfarlig ryktesspridning för att tala
juridiskt.
Här i Skarpnäck fick vi veta i media att våra ungdomar hade anslutit sig
till kravallerna. En bil hade brunnit på Vinggatan och - hette det på
"sociala media" - ungdomsgäng från Skarpnäck var på väg för att bränna
ner skolor i det näraliggande lite "svenskare" Sköndal.
Av detta blev intet. Visserligen var det en huligan som tände eld på en
papperscontainer utanför mitt fönster. Kanske samma en som gjort det tre
gånger de senaste åren, men det är så att säga ett individuellt problem.
Men det intressanta är att Skarpnäcks ungdomar inte anslöt sig till upploppen
fast de uppfyller många av kravallkriterierna från Husby och fast media tyckte
att dom var med. Det borde dom ha medalj för.
Och när det gäller bilbränder är det ett komplicerat fenomen. Det finns
anledning att tro att en stor del inte är verk av huliganer utan banala
försäkringsbedrägerier. I samma stund som försäkringsbolagen slutar att
betala ut kontanter för bilvraken utan ersätter rishög med rishög (minus
självrisk 5 000) tror jag bilbränderna i stort sett kommer att upphöra.
Men det är hög tid att analysera kravallerna. Det måste med nödvändighet
bli en analys som inbegriper nästan hela samhället. I en mix av orsaker
ser jag följande rätt klara:
* De växande sociala klyftorna. De som sitter arbetslösa i de sämsta
förorterna och misslyckats med skolan och kanske redan dragit på sig ett
brottsregister - och inte ens förstår vad de drabbats av - är de främsta
kandidaterna till destruktiva upplopp.
* En misslyckad invandrarpolitik. 15 procent av befolkningen är
utlandsfödd. Inte alla är tacksamma för att vistas här. De har 20
procent högre ungdomsarbetslöshet än den svenskfödda befolkningen. De
fyller en viktig ekonomisk roll, av det Marx kallade en industriell
reservarmé. Genom sin blotta existens bidrar de till att dra ner löner
och arbetsvillkor generellt i samhället. Det är därför Svensk Näringsliv
kräver fri invandring. När Fredrik Reinfeldt säger att svensk
invandrarpolitik är lyckad och att upploppen bara handlar om "arga unga
män" förnekar han det uppenbara.
Genom att rikta hatet mot invandrarna som redan är här i stället för
mot dem som river ner svensk arbetsmarknad och ökar klassklyftorna,
bidrar Sverigedemokraterna effektivt till att skydda storkapitalet. SD
gör skitgörat åt Alliansens uppdragsgivare.
* En misslyckad skolpolitik. Avskaffandet av den gemensamma skolan i
Sverige till förmån för friskolor och vinstdrivande geschäft har gått
hand i hand med ökad ungdomsarbetslöshet. De skoltrötta har berövats
alternativ. Skolan har dessutom blivit allt mer teoretisk och utbildar apatiska
datavrak, som inte kan laga en cykelpunktering, inte kan odla en morot
eller sy i en knapp. Skolans innehåll bestäms av en drönande tjänstemannaelit
och kommer allt längre från det verkliga livet.
* En misslyckad kriminalpolitik. En betydande del av huliganerna är tidigare
dömda ungdomar som är på väg att utveckla en kriminell livsstil. Vad
har de för alternativ? Erbjud dem tidigt arbete, samhällstjänst, som
alternativ till ungdomshem och fängelse. Dom som missköter jobbet åker
in.
* Slutligen: vänsterns misslyckande. Det är ju inte så som Svenska
dagbladet försökt antyda, att upploppen har den minsta vänsterkoppling.
Det är ju det som är tragiken, det är upplopp utan politiska krav, utan
mening.
Vänstern har svikit förorterna. Socialdemokraterna har slutat att ens
knacka dörr och värva röster i nedgångna förorter eftersom man koncentrerar
sig på att slåss om de välbärgade mellanskikten. Om vänsterpartiet, KP, SKP någon
gång syns så är det med nån sorts narcissistisk flaggviftning.
Vad som krävs är en bred folkrörelseoffensiv i förorterna. Ta ner partifanorna.
Organisationer som Folket i Bild/Kulturfront kan spela en stor roll
genom att inbjuda till gränsöverskridande samtal. Stefan Löfvén har
föregått med gott exempel genom att åka ut till Husby för att orientera sig
om situationen.
Vi måste alla ta reda på mera.
Det är inte detsamma som att vänta och se.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.