22 april 2016

Den turkiske kanslern


I Berlin residerar en turkisk kansler: Angela Merkel har slutit
en pakt med den oberäkneliga autokraten vid Bosporen - mot
Tyskland och Europa. Asylinvasionen stoppas inte genom dealen,
utan först nu hettas den upp ordentligt.

Så skriver Jürgen Elsässer ii tidskriften Compact 4/2016.


Den turkiske statsministern var i bästa stämning när han den 7 mars i en svart lyxlimousin åkte fram till Justus-Lipius-byggnaden i Bryssel. Därinne väntade redan EU:s stats- och regeringschefer i ett gemensamt toppmöte. När den stora kretsen satte sig vid middagsbordet – till sellerisoppa med potatisstrimlor, sjötunga med glaserade grönsaker och till avslutning mango- och hallondessert – lät Ahmet Davutoglu släppa katten ur säcken: Han hade nämligen ett nytt förslag till bemästrande av flyktingkrisen. Tyvärr skulle denna bli något dyrare: i stället för tre miljarder euro, som man enats om i slutet av förra året, begärde Turkiet nu det dubbla ur EU-kassan. Den tyska andelen skulle bli 855 miljoner euro.


Underkastelsen

Turkiet skulle i gengäld förklara sig beredd att att ta tillbaka alla flyktingar som kommit därifrån till Grekland, alltså inte bara de uppenbara bedragarna med rent ekonomiska intressen utan också de syrier som verkligen kunde göra anspråk på humanitärt skydd.. Vad som vid första anblicken lät bra, hade i det småstilta en jättelik bockfot: för varje tillbakatagen migrant skulle Ankara en annan, som uppehöll sig i Turkiet helt officiellt kunna lämna över till EU. Eftersom över två miljoner människor från stridszonerna mellan Levanten och Eufrat flytt till Mindre Asien, skulle denna ringväxling (syftar på tysk vigsel) kunna fortsätta tämligen länge, utan att antalet som kommer till Europa avtar. De nykommande måste inte längre till det lovande Tyskland under strapatser och faror själv söka sig dit och betala männikosmugglarna utan skulle bekvämt kunna bli flugna med jumbojet från Istanbul eller Izmir till Berlin eller Düsseldorf. Också dessa utgifter – cirka 200 euro per person - skulle Fiskus (statskassan) i Tyskland finansiera.


Men enbart med pengarna var inte Davutoglu nöjd och formulerade ännu ett villkor för samarbetet med EU: Den utvidgade visumfriheten för hans landsmän måste träda i kraft redan den 1 juli. Även om alltså antalet asylsökanden skulle gå ner, kommer belastningen på EU, framför allt i Tyskland stiga igen: i stället för syrier och andra araber skulle då just turkar komma till oss. Eftersom Erdoganregimen sen tidiga sommaren 2015 för ett smutsigt krig mot kurderna, skulle utvandringsintresset i de beträffande anatoliska provinserna bli rätt högt. Den populäre kurdpolitikern Abdullah Demirbas varnade: "När våren kommer kunde våldet öka, och när det griper tag i Istanbul, Ankara och Izmir, kan den här gången en kurdisk flyktingvåg uppstå och omfatta miljoner."

Trots de fräcka kraven från Ankara propagerade Angela Merkel i sin regeringsförklaring den 16 mars i förbundsdagen för den ruttna kohandeln : "Turkiets insatser kan inte nog högt värderas". Från koalitionspartnern kom understöd.


Utpressningen

Förhandlingarna i mars föregicks av ett månad långt Powerplay, i vilken Erdogan hotade med det fullständiga öppnandet av gränserna för flyktingarna, om Bryssel inte gav efter för hans krav.

Webbsidan euro2day.gr offentliggjorde i februari 2016 ett fyrsidigt protokoll av en diskussion som den turkiske presidenten hade med EU-kommissionens chef Juncker och rådsordföranden Donald Tusk alldeles före G20-mötet i november i Antalaya. När man inte först kunde enas om pengarna, blev autokraten giftig: "Vi skulle alltid kunna öppna portarna till Bulgarien och Grekland och sätta flyktingar på bussar."


Provokativt pikade Erdogan: "Hur vill ni handha flyktingarna, om ni inte kan uppnå någon enighet? Döda flyktingarna?" Tusk hade svarat, att man kan göra EU mindre attraktivt för migranter, men det är ingen lösning man vill. På det hade Erdogan svarat, att Europa ska konfronteras med mer än en död pojke på den turkiska kusten. "Det kommer att bli 10 000 eller 15 000. Hur ska ni klara av det?" Juncker ska då lugnande ha sagt. "Vi arbetar hårt och har i Bryssel behandlat er som en prins."


Mer står att läsa i COMPACT 4/2016.

Övers: Sixten Andréasson.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.