Oktober och Sverige

Från revolutionsfirandet i Moskva - numera utan stöd från Kreml. 

Hade Oktoberrevolutionen, som fyller 100 år idag, några positiva verkningar i Sverige?

Stefan Lindgren visar hur den skyndade på viktiga reformer i Sverige.

När Lenin passerade Stockholm i april 1917 var det 1 miljon svenska män som hade rösträtt i riksdagsval.

Det innebär att 1,5 miljon svenska män över 20 år saknade rösträtt och när 2,5 miljoner kvinnor i samma åldrar.

Samtidigt som högerns statsminister Arvid Lindman 1909 hade infört rösträtt för 40 procent av männen hade han infört den 40-gradiga skalan i kommunalval som innebar röst efter förmögenhet.

Teoretiskt kunde 10 krösusar ensamma bestämma över en hel kommun.

Av 344 000 invånare i Stockholm röstade 1910 bara 34 086 personer, mindre än var tionde.
Även bolag hade kommunal rösträtt.

Parallellt med händelserna i Ryssland ökade trycket i Sverige. Sverige var ett av Europas mest odemokratiska länder. Vi fick allmän rösträtt ung 60 år efter Danmark, 30 år efter Norge för att inte tala om Tyskland, Schweiz, England, USA, Frankrike…

I april deltog hundratusentals människor i hungerdemonstrationer, upplopp och uppror runt om i Sverige. ”Revolutionen” i Västervik och på Seskarö är mest kända.

I maj 1917 bildades "1917 års arbetarkommitté" med direkt uppgift att genomföra rösträtten och i juni ägde det rum blodiga kravaller på Gustav Adolfs torg i Stockholm.

31 oktober följande år spred sig revolutionen till Ungern och  9 november till Tyskland där kejsar Wilhelm abdikerade.

Vänstersocialdemokrater som Zeth Höglund krävde proletariatets diktatur och Per-Albin Hansson, då Socialdemokratens chefredaktör talade om att rasera storkapitalismen.  Ecklesiastikminister i Nils Edéns ministär var socialdemokraten Värner Rydéns som i sina dagböcker beskrivit hur det gick till när rösträtten under det revolutionära trycket österifrån tog ett jättekliv framåt.

Kronprins Gustaf Adolf övade påtryckningar på högern för att den skulle böjas sig för rösträttskraven. Kung Gustav V avbröt sin vistelse i Skåne 6 november.  "En starkt pådrivande kraft" var vänstersocialisternas revolutionära propaganda, skrev Rydén.

12 november höll kungen konselj.

 "Kungen var uppenbarligen mycket uppriven av underrättelserna från Tyskland och drottningens öde om vilket intet avhörts.”

Viktoria var prinsessa av Baden och hade varit trolovad med den ryske storfursten Nikolaj, kusin till tsar Nikolaj II, som i sin tur var med Georg V i Storbritannien (kung 1910-36). 17 juli hade den ryske tsaren och hela hans familj skjutits i Jekaterinburg.

I överläggningarna med regeringen återkom kung Gustav V hela tiden ”till bolsjevikfaran från Ryssland och påyrkade energiska åtgärder häremot.” (s 106) 

Rydén svarade: "Jag älskar bolsjevikerna ungefär lika varmt som Ers majestät, men jag vill att man ska förfara med förstånd - och ännu har jag inte haft att ta ställning till ett positivt förslag".

”Svaret utlöste hos kungen och regeringskamraterna en glad stämning." 

Torsdag 14/11 skrev Rydén:

"En revolution (som kan avvändas genom ett klokt och beslutsamt uppträdande) får ej framkallas".  Det var den 14 november 1918, bara fem dar efter den tyska revolutionen, som statsminister Nils Edén meddelade i en kommuniké att regeringen föreslog en försiktig rösträttsreform.

Rösträttsåldern vid kommunala val höjdes från 21 till 23 samt 27 i de större städerna. För valbarhet krävdes 35 års ålder (gällde till 1953) och inkomst på 3 000 eller fast egendom på 50 000 kr (till 1933). 

Men viktigaste var att alla män och kvinnor som fyllt 23 året före skulle få rösträtt i andrakammarval. Skattestrecket avskaffades, liksom utskyldsstrecket. Fattigvårdsstrecket mildrades (endast varaktigt försörjda av fattigvården undantogs), medan värnpliktsstrecket togs bort först 1923.

Genom reformen fick 54 % av folket rösträtt mot bara en femtedel vid 1911 års val. 

I Ryssland hade alla begränsningar tagits bort i valen till konstituerade församlingen i Ryssland 1 december 1917. Bara i Petrograd röstade 928 000 personer, att jämföra med 604 000 i hela Sverige vid andrakammarvalet 1911.

Men Oktoberrevolutionens ”smitta” begränsades långtifrån till rösträtten.

Semester, åtta timmars arbetsdag och daghem var alla rättigheter ryssarna fick före oss.

Kampen för 8 timmars arbetsdag hade startat i England 1810 med ett upprop från Robert Owen.

4 dagar efter oktoberrevolutionen fick ryska arbetare denna reform. Två år senare följde Sverige som ett av de första länderna efter.

I Rådsryssland infördes två veckors betald semester 1917. Det första landet i världen. I Sverige fick vi ingen betald semester förrän 1938.

Det är intressant att Ryssland än idag av 40 undersökta länder är det land som har flest betalda semester- och helgdagar per år.

Bara fyra länder i världen saknar nationell lagstiftning som garanterar betald ledighet för nyblivna föräldrar: Liberia, Papua Nya Guinea, Swaziland, och USA. I Ryssland infördes detta i blygsam skala redan 1917. En progressiv familjelag gjorde skilsmässa till en enkel formalitet, en lag som Sverige fick först 1969.

”Rätten till arbete”, som för en kort tid infördes av Robespierre i den franska författningen, skrevs in i den ryska författningen och är nu även legio i europeiska författningar - dock realiseras den allt sämre.

Endast i Sovjetunionen var den under några generationer verklighet.

Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen. Historikern Eric Hobsbawm menade i sin Ytterligheternas tidsålder att Sovjet genom sin blotta existens fungerat som ett pådrivande hot för staterna i väst att gå med på arbetarkrav. Det vi kallar välfärdsstaten med daghem, socialt bostadsbyggande, kvinnofrigörelsen etc blev en rätt synkron process, där det fattigare men mer progressiva Sovjet visade vägen.


I själva verket kom Oktoberrevolutionen och den sociala omvandlingen i Ryssland att påverka  Sverige under lång tid.

Lenins färdkamrat på tåget från Malmö till Stockholm, Otto Grimlund, skulle senare omsätta sin kommunistiska energi i bostadsfrågan och bildade HSB (http://www.hsb-historien.se/manniskorna/otto-grimlund/).

Av 1917 års svenska följeslagare till Lenin blev många senare skickliga reformister, främst kanske bland kilbommarna. Karl Kilbom startade 1934 Folket i Bild, var mycket engagerad i Folkets Hus- och Folkets Park, och var med och startade  Sveriges Folkbiografer. I Stockholm drev kilbommarna inte minst på tunnelbanans utbyggnad.

Men hela detta ämnesområde är med några få undan tag jungfruelig mark. Oktoberrevolutionens sociala innebörd och verkningar - även på vårt land - har blivit tabu. Det är ett ämne som endast får beröras i termerna terror och diktatur.

Varför det är på det viset kan ju var och en fundera på. Klart är att Oktober inte bara förde Ryssland ett jättekliv framåt utan också skrämde den svenska överheten till betydande eftergifter.

Där firar vi idag 100-årsdagen av den stora socialistiska Oktoberrevolutionen.

Stefan Lindgren


Idag kl 17 kan man hylla Oktoberrevolutionen vid Leninmonumentet på Skeppsholmen vid ingången till Moderna museet.