gerundium

29 november 2017

Femedomstolar


Jan Myrdal skriver, lika skärpt som vanligt, om de pågående
#metoo-avslöjandena på Folket i Bilds hemsida, en text som advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg omedelbart gratulerade författaren till.

I något sammanhang har det som händer kallats "femejustiz". Trots att ordet kommer närmast
"feminismus" i Meyers Konsersationslexiko har feme inget med kvinnor att
göra utan ordet kommer av tyskans "Fem" för "straff" och "dom".


Femedomstolar förekom under en del av medeltiden i Tyskland och särskilt
i Westfalen och avkunnade med kejsarens fullmakt dödsdomar. Enligt en
alternativ version kommer feme av latinets fama, "rykte".

Från mitten av 1300-talet var Tyskland översållat av hemliga nämndemän
(Freischöffe) eller så kallade "vetande" eller "viss" (scitus eller
vemenotus på latin) , som kände igen varandra på hemliga tecken, och var
ständigt beredda att meddela en anklagad domen och utföra
bestraffningen. Till detta förbund av "vetande" kunde varje fri och
inomäktenskapligt född tysk med respektabelt rykte ansluta sig. Alla
andra var "ovetande".

Domstolsförhandlingarna var för det mesta hemliga. Enligt legenden
användes flitigt tortyr, medan en del forskare har kommit fram till att
femedomstolen är en "ärevördig gammal germansk rättsinstitution" som
aldrig använt sig av tortyr

Under det tillstånd av allmän upplösning som inträdde i Tyskland efter
den stora striden mellan påve- och kejsarmakten och som nådde sin höjd
under 1400- och 1500-talet, vann femedomstolarna stor betydelse.

Jämte sitt uppdrag att fälla domar, varvid minst sju "vetande" måste
vara närvarande, var de även skyldiga att utföra domstolsbesluten. Vid
sessionerna presiderade en frigreve (ty. Freigraf). En särskild
ställning bland de "vetande" innehade freifonen eller fronboten, vilka
skulle uträtta uppdrag från "frigreven" och upprätthålla ordningen vid
sessionerna.

Femedomstolarna dömde i synnerhet över trolldom, kätteri, våldtäkt,
stöld, rån och mord. Om den anklagade blev fälld följde straffet genast
(i regel dödsstraff). Om den anklagade inte infann sig blev han dömd i
sin frånvaro (verfehmt) och varje "vetande" var förpliktad att döda
honom. Under tider av laglöshet var dessa domstolar till nytta. Men då
de utbredde sig över hela Tyskland och de "vetandes" antal ökades
ofantligt var det omöjligt att hålla borta okvalificerade personer från
domstolarna. Därför urartade dessa domstolar och blev verktyg för
personligt hat och förföljelse. Före slutet av 1500-talet inträdde en
reaktion som bröt femedomstolarnas makt.

JM gör som vanligt intressanta historiska kopplingar. Hans poäng - att sexualbrott
ska dömas enligt brottsbalken och inte i media  håller jag helt med om.

I redogörelsen för aktuella paragrafer i Brottsbalken bör man tillägga
den som gäller sexuellt ofredande § 10 andra stycket:

"Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet."

Brottet kan ge upp till två år. Jag tror en del av de handlingar som har beskrivits i
#metoo skulle vara åtalbara enligt den paragrafen. Det finns alltså sällan skäl att inte polisanmäla.

Då får också den anklagade en rimlig chans att rentvå sig. Allt annat är femejustis.


red

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.