22 februari 2022

I huvudet på en västpolitiker

Så här ser den västliga bilden av händelserna i Ukraina ut. Ett virrvarr av rykten.
En total oförmåga att förstå Rysslands motiv och handlande.
Jag förstår inte upprördheten över president Vladimir Putins tillkännagivande igår att Ryska federationen erkänner folkrepublikerna Donetsk och Lugansk.

Beslutet får ses som en direkt följd av att Ukraina och dess supportrar i väst ökat det militära trycket mot enklaverna, där 3-4 miljoner rysktalande har terroriststämplats av de belägrande ca 130 000 Kievtrupperna.

Ryssland har inte avlossat ett skott och ändå är väst i full färd med sina nya "helvetiska" sanktioner.


Den ryska åtgärden, som tvärtemot alla varningar om invasion, är en fredlig åtgärd motiverad av omsorgen om en stor utsatt civilbefolkning.

Den är en direkt följd av att de styrande i Kiev och deras västliga supportrar, som alla antingen satt sina signaturer på Minsköverenskommelserna eller står som garanter för dessa, fullkomligt nonchalerar ett genomförande av dem. I sju år har regeringen i Kiev och radan istället hetsat mot Minsk-avtalen.

I dierkt strid med avtalen har alla ekonomiska relationer klippts av till områdena i öst och hade det inte varit för hjälp från Ryssland hade människorna fått svälta ihjäl.

Tyskland och Frankrike har visat ett förstrött intressen för att genomföra dem. Tysklands Olaf Scholtz hade den dåliga smaken i veckan att kalla talet om folkmord i östra Ukraina "löjeväckande".

Ett faktum är att alla förutsättningar för ett folkmord fanns på plats och att anonyma massgravar från tidigare sammanstötningar vittnar om tendensen. Regimen har inte stuckit under stol med sina planer på att invadera LNR och DNR.

I vart fall är det verkliga våldet mot de rysktalande ukrainarna i öst en mycket tydligare varningssignal än de händelser som föregick västmakternas beslut att bomba Serbien och slita loss Kosovo.

Idag är Kosovo ett territorium som de flesta länder i väst erkänner som en oberoende stat trots att det enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244 är en oförytterlig del av Serbien.

Ryssland kan peka på Kosovoprejudikatet, dock utan att ha begått de folkrättsbrott som Nato begick för att uppnå sitt mål.

Invånarna i DNR/LNR är att gratulera. Med det ryska erkännandet kan de räkna med mer stöd och Kievtrupperna lär få tänka sig extra noga för innan de nästa gång går till anfall.

Stefan Lindgren

PS. Putins tal kommer i nästa nummer av Ryska posten.



2 kommentarer :

  1. Jag minns mycket väl att den av USA tillsatta kuppregeringen i Kiev omedelbart efter sitt bildande 2014 beslöt att gå i krig mot de oppositionella territorierna Donetsk och Lugansk som vägrade att erkänna den nya kuppregeringen. Det blev inledningen till inbördeskriget som Putin efter 8 år ingrep i.

    SvaraRadera
  2. Jag minns mycket väl att den av USA-agenter tillsatta kuppregeringen i Kiev 2014 omedelbart gick till angrepp mot de oppositionella territorierna Donetsk och Lugansk, som vägrade att erkänna den på ogiltiga grunder bildade regeringen. Så inleddes ett 8 år långt inbördeskrig till dess Putin tyckte att det gått för långt och beslöt att ingripa till försvar för de angripna östliga territorierna som under tiden förklarat sig självständiga. Förstår inte de tafatta försöken att förneka dessa lättkontrollerade fakta. Västmakterna/Storbritannien försöker än idag manipulera Ukrainas regering som inte tillåts att inleda fredsförhandlingar med Ryssland.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.