Julian Assange, 51 år, har inte upplevt en dag i frihet sedan han var 40.
Nu vill USA fängsla honom för gott.
Julian Assanges enda hopp sår nu till att en världsopinion förmår brittiska High Court att underkänna det beslut som inrikesminister Priti Patel fattade i juni att godkänna utlämningen av Julian Assange till USA där han riskerar fängelse på upp till 175 år enligt en spionerilag från 1917.
Vi måste kräva att en ny svensk regering och en ny inrikesminister gör ett omtag i fråga om Julian Assange, sa Stefan Lindgren idag i ett tal på Sergels torg.
Eftersom han inte åtalats eller dömts för de anklagelser som riktades mot honom i Sverige och för vars skulle han fängslades i Storbritannien, är han en i lagens mening oskyldig man som på grund av Sveriges agerande riskerar att få hela sitt liv förstört.
Jag säger att han är en i lagens mening oskyldig man. För man kan inte förneka att i svenska massmedias ståndrätt är han sedan länge dömd.
Varken Pubicistklubben eller jounalistförbundet har tagit upp fallet på senare år. Dawit Isaak och Gui Minhai har supportrar på alla stora massmedia som bevakar deras intressen, men inte Julian Assange, trots att det här är så mycket mer i vågskålen.
I fallet Assange handlar det om informationsfriheten i hela västvärlden. Vår rätt att få veta vad våra regeringar och inte minst deras militär håller på med.
Vi får aldrig glömma att utan Wiki Leaks och Julaian Assange skulle vi ha fått veta mycket mindre om exempelvis krigen i Irak och Afghanistan. De informationer som de fick fram kommer för årtionden att påverka historieskrivningen om dessa krig och därigenom också allmänhetens inställning.
Om man granskar den svenska pressens bevakning av fallet Julian Assange kan man konstatera att man alltmera sällan tar upp frågan. Ofta är det på sin höjd på insändarplats. Från 2019 till idag har antalet artiklar som nämner Julian sjunkit från 1 677 till 241 i år. Endast tre landsortstidningar har meddelat att Julian Assanges utlämning ska upp till en sista prövning.
Media tiger, men det betyder inte att folkopinionen står bakom justitiemordet. En färsk opinionsmätning (https://morningconsult.com/2022/09/19/many-in-the-west-support-assanges-leaks/) visar att det är fler som stödjer wikileaks publiceringar än som är emot det i nästan länder i västvärlden (förutom Storbritannien där de USA-lojala har ett litet övertag).
När det gäller frågan om utlämning av Assange saknas stöd i Europas fem största ekonomier och Australien. Tyskarna är mest emot idén: tre gånger fler säger nej till utlämning än de som försvarar den.
Låt mig påminna om grunderna för Juian Assanges överklagande till High Court En utlämning skulle innebära
1. Julian Assange åtalas och straffas för sina politiska åsikter (s.81(a) i utlämningslagen);
2. Julian Assange åtalas för yttranden som åtnjuter särskilt skydd (artikel 10)
3. Själva begäran bryter mot USA:s och Storbritanniens utlämningsavtal och internationell lag eftersom anklagelserna gäller politiska brott;
4. Den amerikanska regeringen har felaktigt framställt kärnfakta i fallet för de brittiska domstolarna och
5. Begäran om utlämning och dess omgivande omständigheter utgör ett missbruk av processen.
Uppenbarligen är argumenten starka, eftersom Assange i fjol fick rätt vid Westminsters magistratsdomstol. Men då överklagade USA överklagade och satte tumskruvar på den brittiska regeringen - inrikesminister Priti Patel vek sig den 17 juni och godkände utlämningen.
Assanges framtid, ja faktiskt hans liv, hänger nu på en skör tråd.
Att den svenska regeringen mot den bakgrunden skulle göra ett uttalande och begära att Storbritanniens regering stoppar utlämningen är inte för mycket begärt.
Den skamfläck som handläggningen av Julian Assange lämnar på Sverige och på bilden av Sverige och på oss alla kommer eljest att vara omöjlig att tvätta bort.
Säga vad man vill, men när Hitler fängslade fredskämpen, författaren Carl von Ossietzky i ett fall som har många likheter med Assange, beslutade den norska Nobelkommittén att tilldela honom 1935 års Nobelpris. Sverige gav en fristad åt hans dotter Rosalinda, som tvingats fly när hon bara var 13 år. I vart fall befläckade sig inte Sverige och Norge med att mörklägga justitiemordet.
Är det verkligen så att kryperiet för stormakter som vill strypa informationsfriheten idag är större än på 30-talet? Upp till bevis, Ulf Kristersson!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.