Kurvorna ovan borde ge EU-kommissionen och alla medlemsländernas politiska eliter att i grunden ompröva EU:s politik ända ner till grundvalarna från Romfördraget.
De visar att EU: ekonomi sedan 2007-2008 har stagnerat medan USA haft en betydande tillväxt. USA:s BNP och som var rätt lik Euroområdets 2008 är nu 80 procent högre.
Le Mondes USA-korre Arnaud Leparmentier har nyligen orsakat skandal genom att helt enkelt beräkna den ekonomiska klyftan mellan USA och EU och kommer fram till att den nu utgör 80 procent (av vad återkommer jag till).
Wall Street Journal förklarade 17 juli att "européer står inför en ny ekonomisk verklighet, och en de inte har mött på decennier - de blir fattigare".
År 2008 var euroområdets och USA:s nominella BNP 14,2 biljoner dollar respektive 14,8 biljoner dollar.
Femton år senare når den första siffran knappast 15 biljoner dollar, medan den amerikanska har vuxit till 26,9 biljoner. USA:s BNP är alltså redan 80 procent större än euroområdets.
Men samtidigt bor det 301 miljoner människor i USA och 451 miljoner i EU, en och en halv gånger fler.
Enligt Wall Street Journal kommer "livet på en kontinent som länge har avundats av andra för sin levnadsstandard snabbt att förlora sin lyster när européer ser sin köpkraft försvinna".
Under 2008 var konsumtionsnivån i USA och EU ungefär densamma. Idag har gapet nått 57%. När det gäller den genomsnittliga årslönen är den i USA cirka 77,5 tusen dollar - nästan en och en halv gånger högre än i Frankrike (52,8 tusen dollar).Vad har hänt sedan mitten på 00-talet som skulle kunna förklara den växande klyftan mellan USA och EU:s ekonomiska resultat.
Där stannar Arnaud Leparmentiers analys. Går man vidare upptäcker man att klyftan mellan EU och USA:s tillväxt började vidgas runt 2007-08. EU stagnerade medan USA fortsatte att växa.
En viktig sak som inträffade de åren var att Ryssland och EU började glida från varandra. 2008 kom Georgienkriget som sattes på Putins konto, trots att det var Nato-adepten Saakasjvili som utlöste det.
Putin förvandlades till en modern version av Dracula och 2022 var skilsmässan EU-Ryssland i det närmaste total. Europa lämnas att ta hand om miljontals ukrainska flyktingar och ta halva räkningen för ett krig som ytterst emanerar ur beslut i Vita huset.
I processen har alla de symbiotiska effekter som funnits mellan EU:s och Rysslands ekonomier bortfallit. Ryssland har förnedrats så grundligt att det kommer att ta generationer att återskapa en förtroende.
En annan faktor är IT-sektorns tillväxt och omvandling av hela näringslivet, där USA haft the upper hand och inkasserar enorma vinster av de nya monopolen.
Samtidigt har USA utvidgad sin extraterritoriella lagstiftning och kan topprida vilka europeiska företag som helst.
Slutligen bör man titta närmare på innehållet i USAs "gröna agenda". Europeiska konsumenter övertalas att betala fyrfalt för "gröna" bilar som har en "miljöskuld" redan från start motsvarande ett eller flera varv runt jorden. Samtidigt går tysk bilindustri in i sin hittills värsta kris, produktionen har sjunkit från 6,03 miljoner bilar 2015 till 3,30 miljoner 2021.
Tysklands extrema följsamhet på energiområdet, som innebär att landet avhänder sig kärnkraft, kol och billig rysk gas hotar att driva över de tyska företagen till USA.
I Sverige tycks svaret på EU:s kris vara militarisering, att rivstarta vapensmedjorna. De senaste tre åren har anslagen fördubblats. Ser man tillbaka till 00-talet handlar det närmast om en tredubbling. Inget annat samhällsområde får tillnärmelsevis ett sådant guldregn.
Sverige vill bli en vapensmedja. Det har ju funkat förr. Das Land wo die Kanonen blühn (Kästner). Problemet är bara att beslutsfattarna denna gång svurit på att vi ska vara med om det blir storkrig. Vårt land blir då en primär måltavla.
Stefan Lindgren
PS.
Anslag till försvar och krisberedskap, löpande priser i miljarder kronor.
2009: 44,7
2020: 59,8
2021: 65,5
2022: 74,9
2023: 91,6
2024: 119,1
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.