Den största lögnen

"Historierevisionister", ibland "historieförfalskare", har de kallats. Och, det värsta av allt: ”Förintelseförnekare." 

Det sistnämnda anses straffbart i länder som Tyskland, Österrike och Frankrike. (Även i Sverige från och med 1 juli 2024, rubricerat som ”hets mot folkgrupp”.) Och kan leda till böter eller fängelse. 

Lasse Ekstrand har läst en ny bok i ämnet.

Förintelsen av judarna, den slutgiltiga lösningen som bestämdes på Wannseekonferensen 20 januari 1942, får helt enkelt icke ifrågasättas. 

Och må icke förringas, heller icke relativiseras, utan måste förstås som unik i sitt slag. Därför skall den stavas med stort F. 

Jag vill minnas att Jan Myrdal en gång dristade sig till att markerande stava med ett litet f. Han ansåg att nazisterna folkmord på judarna inte var första gången som det iscensattes ett folkmord i historien. 

Inte heller den sista, frestas man tillägga. Även om det proklamerats att det aldrig mer får ske.     

I inledningen till boken "Den största lögnen" - titeln alluderar på förnekarnas uppfattning om Förintelsen - oroar sig författaren, SVT-journalisten Knut Kainz Rognerud, över att skolungdomar omedelbart associerar till Israels dödande i Gaza när de hör ordet Förintelsen. 

Därmed relativiseras nazisternas förbrytelser, skulle någon kunna hävda. Lägg till att okunnigheten om dessa icke är ringa bland de unga, enligt aktuella undersökningar som Rognerud åberopar. I en samtid färgad av sociala medier, konspirationsteorier och fake news.

Namnen på de icke rumsrena i den europeiska offentligheten, och som förekommer i Rogneruds bok, är välbekanta för den som följt med i den efter krigsslutet pågående diskussionen om nazisterna och Tredje riket. 

Bland namnen återfinns den kanske mest kände, David Irving, vars påståenden i en uppmärksammad rättegång ifrågasattes av historikern Deborah Lipstadt, som också fick rätt gentemot honom. 

Irving har häktats och dömts för sitt förnekande av Förintelsen. Men ger sig inte.

En annan är Robert Faurisson, den franske litteraturprofessorn, som fick på truten i Sverige av dem som ansåg att han borde hålla samma trut. Komma hit och ifrågasätta det självklara!

Hans rätt att yttra sig försvarades av Noam Chomsky och Jan Myrdal. Men Förintelsen äger man inte rätt att betvivla, enligt de rättänkande, den är bortom grundlagsfäst yttrande- och åsiktsfrihet. Den tillhör de heliga kor som icke får ifrågasättas.  

Rognerud skriver flyhänt. I min mobil, jag läser e-böcker på skärmen, uppges hans väldokumenterade bok sträcka sig över 1 000 sidor. Men fort går det att läsa. Även om en hel del, om EU och annat, kunnat strykas.

Det som mest förvånar mig, det jag inte riktigt hade kläm på, är att så stor möda lagts ner från den ena sidan på att förneka gaskamrarnas existens, kanske ännu mer från den andra sidan på att bevisa den. 

Vittnesutsagor från överlevare, som i rättegången mot Adolf Eichmann 1961 i Jerusalem, har inte ansetts vara tillräckligt. Det har sökts efter teknisk bevisföring enligt konventionell juridisk diskurs.

I det förra fallet har förnekarna använt sig av den amerikanske avlivningsexperten Fred Leuchter för att få stöd för sin tes. Han sändes i sällskap av assistenter till Auschwitz, som är en skyddad plats och icke må vanhelgas, för att i smyg ta prov på av den flyende lägerpersonalen raserade väggarna till gaskamrarna. 

Proven smugglades ut till USA och analyserades i laboratorier. Leuchter hävdade därefter att det dödliga gift, även känt som Zyklon B, som onekligen använts haft avlusning av fångarna som enda syfte. 

Han har ställts mot akademiskt legitimerade experter som noggrant och enligt vetenskapens erkända metodregler velat leda i empiriskt bevis att gasning av människor faktiskt förekom. Bortom allt tvivel. 

En som irriterades över att man inför domstol skulle behöva träta om gaskamrarna existerat, när ändå alla enligt honom redan visste det, var nazijägaren Simon Wiesenthal. 

Som den yttrandefrihetsfundamentalist undertecknad är, finner han detta att stänga diskussioner, om det så handlar om det som enligt vissa av olika anledningar inte får ifrågasättas, högst tvivelaktigt. Vem vinner på munkavlar och förbud? Spär man inte bara på misstanken om att här föreligger något lurt?

Någon förintelseförnekare eller historierevisionist är jag inte, kanske bäst att tillägga. 

Lasse Ekstrand

Boken. Knut Kainz Rogerud: Den största lögnen. En berättelse om Förintelsens förnekare (Mondial 2025)