Lasse Ekstrand om behovet av dialog

Picassos fredsduva.

För mig i min strävan att försöka vara intellektuellt anständig, därvidlag innerligt trött på det ensidiga krigshetsandet och rysshatet à la Oksanen i vårt Nato-vänliga land, var det självklart att tacka ja till att tala på FN-dagen 24 oktober detta år under rubriken ”Ge freden en chans”.

Arrangör på Odenplan i Stockholm svensk-ryska vänskapsföreningen. Mitt tal blev kort, beroende på en envis förkylning som satte ned krafterna.

Men huvudtesen gick fram, hoppas jag. Att dialog är att föredra framför demonisering. I det senare fallet avses demoniseringen av Vladimir Putin.

Som en av en händelse läser jag dessa dagar (Arvid Jurjaks i SvD 251117) om en ny serie på BBC som handlar om Hitler.

Det känns en smula fel, för en som under vistelser i Berlin brukar titta på tysk tv, att använda beteckningen ”ny”. Som tv-bolag i Tyskland vet, att om tittarsiffrorna sjunker, släng in en serie om Tredje riket med Hitler i centrum. Då kommer tittarna.

Det är något som kittlar, och fortsätter att göra det, med denne Hitler. Men det stannar inte därvid.
Lättare blir det för tittaren att bortse från mer komplexa sammanhang som riskerar att störa sinnets ro och det slumrande samvetet.

Som att nazisterna stått maktlösa om inte vanliga människor slutit upp. Även i förföljandet och dödandet av judar och nazismens motståndare.

Historikern Götz Aly har skrivit om detta. Senast i boken från i år: Wie konnte das geschehen – Deutschland 1933 bis 1945.

Samma vanliga människor, som de en gång i Tyskland, sluter i USA upp bakom president Trump. Denne Trump som svenska mainstreammedier älskar att framställa som en pajas. Bortseende från det militärindustriella komplexet bakom honom.

Ur det förlöjligande perspektivet framstår hans agerande i vissa fall som närmast obegripligt.

Att få kriget i Ukraina att framstå som en följd av en ondskefull diktator i Kreml hjälper en att bortse från att ställa de angelägna frågorna, att bete sig anständigt: Kan Ryssland ha haft en försvarlig anledning att gå in i Ukraina?

Och, i nuläget, när västvärlden fortsätter att hålla Zelenskyj under armarna: Kan det finnas goda skäl att avbryta hjälpsändningarna till Ukraina, kräva vapenvila och fredssamtal?

Fokuseringen på en galen Hitler, i BBC:s fall hans lilla penis och att han påstås haft ADHD, vrider bort uppmärksamheten från vanliga människors roll i Tredje riket.

I Ukrainas fall skymmer demoniseringen och rysshatet ett kritiskt tänkande omkring ett krig som borde varit onödigt från första början.

Lasse Ekstrand