Det finns något fascinerande i hur världen rör sig bort från en enda dominant valuta – dollarn. Det är en diskussion som inte bara väcker ekonomiska frågor, utan också politiska och strategiska.
När Donald Trump säger att han "inte skulle tillåta länder att gå från dollarn", är det som om han talar från en era där USA ekonomiska makt var obestridlig. Men verkligheten idag ser annorlunda ut, och den globala ekonomin har förändrats. Är det verkligen så att vi ska hålla fast vid dollarn som det enda alternativet, eller finns det rum för samarbete och en ny ekonomisk verklighet?
Trump målar upp en bild där att lämna dollarn är lika allvarligt som att förlora ett krig. Det är en retorik som förstärker hur starkt USA
relation till dollarn är, men också en retorik som bygger på rädslan för förändring. När Trump och hans rådgivare planerar att straffa länder som väljer andra valutor genom tullar och sanktioner, blir det tydligt att den amerikanska strategin är mer av en defensiv kamp än en progressiv anpassning till nya ekonomiska realiteter. Är det här verkligen rätt väg att gå?
Vi lever i en globaliserad värld där samarbete borde vara i fokus. Att hota med sanktioner och tullar mot länder som försöker navigera sina egna ekonomiska vägar känns som ett desperat försök att hålla fast vid det gamla. Varför inte istället se detta som en möjlighet att arbeta tillsammans, hitta lösningar som gynnar fler och som speglar de förändringar som sker i världen?
BRICS och den nya verkligheten
Ta BRICS som ett exempel – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – en grupp länder som bestämt sig för att driva på en de-dollarisering. Kina och Ryssland har redan minskat sin användning av dollarn i bilaterala affärer med över 90%, och andra BRICS-länder följer efter. Det här är inte en enskild nations agerande, utan en bredare global trend där länder ifrågasätter varför dollarn måste vara den enda spelaren på planen.
Kinas växande ekonomi och inflytande är en avgörande faktor här. Kina gick om USA som världens största ekonomi (mätt i köpkraftsparitet) redan 2017, och idag är landet den viktigaste handelspartnern för en majoritet av jordens nationer. Denna tillväxt har gjort det möjligt för Kina att bli mindre beroende av dollarn och istället använda sin egen valuta, renminbi, i allt större utsträckning.
Och det är inte bara BRICS-länderna som rör sig i denna riktning. Förenade Arabemiraten och Saudiarabien har redan börjat sälja gas och olja till Kina i yuan istället för dollar. Detta är ett tydligt tecken på att fler länder ser möjligheter i att diversifiera sina ekonomiska relationer och frigöra sig från dollarns grepp.
En gemensam framtid?
Så, vad handlar allt detta om egentligen? Är det ett hot mot USA
ekonomiska dominans? Kanske. Men frågan vi borde ställa oss är varför så många länder känner behovet av att lämna dollarn? Det handlar inte bara om pengar, utan om suveränitet och självbestämmande. I en värld där globaliseringen kopplat samman alla, verkar det nästan självklart att fler länder vill ha möjligheten att kontrollera sin egen ekonomiska framtid.
Brasiliens president Lula da Silva uttryckte det kanske bäst när han frågade: "Varför måste alla länder basera sin handel på dollarn?" Det är en fråga som speglar en alltmer delad syn på hur den globala ekonomin borde fungera. I stället för att straffa länder som söker alternativa vägar, borde vi kanske uppmuntra till mer samarbete. Det finns en anledning till att dessa länder vill ha en annan ekonomisk verklighet, och det handlar om att skapa en mer balanserad och rättvis värld där fler har makt att forma sin egen framtid.
Trump mot världen
Trump kan fortsätta att lova att han inte skulle tillåta länder att gå från dollarn, men sanningen är att världen inte längre är så enkel. Ekonomiska maktcentra har förändrats, och länder hittar nya sätt att samarbeta utan att vara beroende av en enda valuta. Det är kanske dags att vi alla inser detta och börjar tänka på hur vi kan samarbeta snarare än att isolera och straffa.
För det är inte så att världen inte vill samarbeta med USA – det är att världen också vill ha alternativ. Ett system där flera valutor kan spela en roll kan skapa stabilitet, snarare än beroendet av en enda. Så är det verkligen så att vi ska hålla fast vid dollarn till varje pris? Eller finns det utrymme för en mer inkluderande och flexibel global ekonomi där fler får möjlighet att delta på sina egna villkor?
Det är dags att ifrågasätta gamla sanningar och se på världen
med nya ögon. Trump kanske vill hålla fast vid dollarn, men världen
rör sig framåt, oavsett vad han säger.
Jan-Erik Lindblom
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.