Det var en allt tröttare försvarsminister Pål Jonson som framträdde i SVT:s 30 minuter på fredagen.
Inte för att han pressades särskilt hårt av Anders Holmberg. Men svagheten i hans position blev allt tydligare för varje svar han gav.
Han höll fast vid att det ska gå och besegra Ryssland i det ukrainska proxykriget om vi följer Peps Perssons recept: Och om vi bara tar i...
Att Holmberg med kartor påvisade att fronten knappt rört sig på två år var inget som påverkade Jonson. Det fiffiga med kriget är ju att 600 000 ryssar har stupat, enligt försvarsministerns informationer. Att kriget blivit dyrt för Ryssland utan att leda någonstans för Ukraina har tydligen ett egenvärde.
Så skröt han med att Sverige har skickat för 48,4 miljarder SEK militär utrustning till kriget. Utrustning som nu till stor del ligger utslagen och rostar på slagfältet...
Denna siffra är likvärdig med hela det svenska försvarsanslaget 2018, innan den stora Nato-paniken utbröt i Sverige och försvarsanslagen på kort tid tredubblades.
2018 var efter Georgienkriget och efter Krim. Med tanke på hur upptagna ryssarna är i Ukraina borde ju "hotet" mot Sverige sedan dess logiskt sett ha minskat.
Det finns något bräckligt över inte bara Jonsons argumentation utan över hela hans väsen. Hur mycket bättre skulle hans odds inte vara om han släppte fram en diskussion lik den som förs i USA om Ukrainakrigets verkliga utsikter.
Kanske finns någonstans även i Sverige en prof. Mearsheimer som skulle kunna upplysa Jonsson om ett och annat. Men nej. Sverige är en-linje-landet. Här håller man tyst, precis som Jonson själv under alla nedrustningsåren, och gör som man blir tillsagd.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.