Piratpartiets framgångar framtvingar nu äntligen en uppgörelse med de tankegångar partiet representerar. Att lansera som politik att det är rätt att bestjäla t ex landets 50 000 musikaliska upphovsrättsinnehavare är en sorts fattigmans liberalism. Det är ett försvar av den "fria företagsamheten" i den mening som Ruben Nilsson sjöng. "Och en ann snor åt sig så gott en kan. För se de här med den fria företagsamheten är det bästa på den här planeten...".
Som alla förstår handlar inte debatten om Timbuktu som klarar sig ändå, eller ens om mindre artister som valt att flirta med piraterna enligt principen "if you can't beat them, join them" och välsignar att de blir bestulna i hopp om ett gig.
Det handlar om många tämligen osynliga rättighetsinnehavare. Vars rättighetsinkomster räcker till julklappspengar åt barnen, inte mer. Men ändå.
Genom piratkopieringen blir det svårare att försörja sig som exempelvis musiker. Effekterna syns kanske inte genast, men på sikt. För ett litet land som Sverige kan det bli kännbart.
OK, jag tror alla förstår att vi inte kan ha en officiell politik som tillåter stöld av en hel yrkeskår.
Å andra sidan är nu en generation ungdomar redan tillvand, att allt ska finnas på nätet och allt ska vara gratis. I det läget är politikernas uppgift att försöka hitta intelligenta lösningar.
Här är några förslag:
1. Lås in allt begärligt material på en serverhierarki som är avgiftsbelagd - på ett enkelt sätt. I tid eller mängd nedladdat material.
Där kan morgontidningarna ligga i fulltext, de senaste rocklåtarna etc. Upphovsrättsinnehavarna får betalt efter förbrukad tid eller mängd.
2. Beskatta alla svenska Internetleveratörer, på ett sätt som medger betalningar enligt ovan.
3. Tillhandahåll musik för nedladdning på bibliotek. Bibliotekspengar utgår till upphovsrättsinnehavarna enligt samma principer som upphovsmän idag.
4. Använd erfarenheterna från fotokopieringsfonden som löst problemet med skolornas piratkopiering av läromedel på ett acceptabelt sätt.
Alla kopierare betalar en klumpsumma till en fond som delas ut i form av stipendier till upphosrättsinnehavarna.
Slutligen, det finns naturligtvis ingen anledning att sätta sig på Lars Gustafsson för att han ansluter sig till en argumentation som många ungdomar delar. Har han fel är det i alla fall inget man viftar bort. Vi kan vara överens om att ju lättillgängligare böcker, bilder, musik blir desto bättre. Men upphovsrättsfrågan måste lösas. Konstnärerna måste få betalt för arbete (arbetsersättning måste vara basen, stipendier en "fringis" - fringe benefit.)
Jan Guillou tröttnar aldrig att upprepa att han med sina enorma upplagor på olika sätt "försörjer" mindre lästa författare. Men varför gradera äpplen och päron? Upplaga är inte lika med litterärt värde, lika lite som röster är lika med politisk vikt.
Stefan Lindgren
--
www.nyhetsbanken.se - banken som inte svindlar!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.