bibelöversättningens variant av "Fader vår", som antagligen i sin tur
döps om till "Min pappa".
I hundspåret grubblar jag - är detta någon form av förtäckt polemik mot
major Björklunds nya skolpolitik. Mindre prövningar... Eller är det nya
rutiner på Statens Bilprovning.
Varför får det inte heta "frestelse". Ja, men det är väl klart att om
synden avskaffats kan det inte finnas "frestelser". Det finns bara mer
eller mindre bra lösningar på individuella marknadsproblem.
Så har en "nyöversättning" av en vanligt förekommande och ibland läst
bok effektivt gjort denna bok lika svajig som landstingets Vårdkatalog.
Generation kan inte längre tala med generation. Säger man "...och dem
oss skyldiga äro" ska ingen under 30 begripa vad man menar. Fast jag
förstod min mor, mormor, mormors mor om jag mött henne.
Vi kunde också sjunga samma psalmer. Det kan ingen längre. Och hela bagaget
av svenska sånger i skolan är utbytt av den namnlösa armé av
pedagoger-diktatorer som i alla fall gör precis som de vill utan att fråga någon.
Jag tror faktiskt att mitt främlingsskap för den nya officiella
"överkulturen" delas av miljontals svenskar.
Det som skett med Sverige i min livstid kan beskrivas så här. 50-60-tal
fortsättning på en progressiv våg, uppburen av den antifascistiska
segern i andra världskriget. 80-90-00-tal regress, etnos ersätter klass,
kön ersätter förnuft, uppmarsch till nytt världskrig.
I det skiftet spelar traditionen en väldig bromsande roll (negativt ur
överhetens synpunkt).
När Ryssland på 90-talet i vissa avseenden rasade till tredje
världensställning (Ryssland har beskrivits som ett "Burkina Faso med
kärnvapen"), var det - och är alltjämt - ett stort problem för
överheten att de välutbildade, extremt läskunniga ryssarna med sina
väldiga intellektuella traditioner inte ville anpassa sig till nya
realia.
Boris Kagarlitskij kom då (på skämt) med den intelligenta lösningen att
införa en språkreform. Att avskaffa den kyrilliska skriften och ersätta
den med latinsk. Det skulle i ett slag förvandla kreti som pleti till
ilitterata - och kraftigt hämma alla försök att formulera alternativ
till den rådande politiken.
I de postsovjetiska centralasiatiska republikerna hade man just - av
geopolitiska skäl - bytt ut den kyrilliska skriften mot latinsk med
liknande effekter.
Även i Sverige håller överheten på att genomföra en "språkreform" fast
av ett annat slag. Avskaffandet av den gemensamma skolan, attackerna
på den kristna traditionen svenskhetens ersättande av en artificiell europaidentitet, avskaffandet av familjen (juridiskt, religiöst och i viss mån även reellt, socialt)
ingår i denna reform.
Men den genomförs också på det konkreta språkliga planet, som en sorts aerosol
av Newspeak som sprider sig från huvudstadens ministerier, ämbetsverk och
tankesmedjor ("tankestridsvagnar" är en bättre översättning av "think-tanks").
När vi deltar i Nato:s kolonialkrig heter det exempelvis att vi
bidrar till att "höja säkerheten" i en "postkonfliktsituation" (ur
regeringens proposition). Och det är klart att för de personer som
driver denna politik är det en - låt oss hoppas chimärisk! - lättnad att
synden och följaktligen helvetet och skärselden.
Med andra ord har jag idag svårt att se det progressiva i att attackera
svenska traditioner på alla områden. Inte nog med att folkskolan har
krossats under gemensamma parlamentariska ansträngningar. De vinstdrivande
resterna av detta en gång väldiga demokratiprojekt måste avklippas från
varje påminnelse om traditionen, som att skolavslutningen på vissa håll sker
i kyrkan.
Detta är inte en fråga om trosfrihet. Det är en fråga om hur vi ser på traditionen.
--
stefan lindgren <fallvinden@gmail.com>
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.