Vad McChrystal säger

På förstasidan i dagens New York Times står general Stanley
McChrystal i kamouflagekläder i Helmandprovinsen i
Afghanistan framför en karta och förklarar att nu ska han
bygga en stat "where there never has been one" (där det
aldrig har funnits någon).


Frapperande okunnigt om man betänker att det funnits stater
på Afghanistans territorium gott och väl 20 gånger så länge
som USA existerat. Den här typen av bombastiska uttalanden
är en specialitet för McChrystal. ( Om man läser hans rapport om Afghanistan
från 30 augusti 2009, som nu får förmodas ligga till grund
för Obamas politik, är den full av sådana övermodiga
sentenser.
Bland annat förklarar generalen att Afghanistan inte alls är
"imperiernas kyrkogård" utan att det står i USA:s makt att
besegra afghanerna. Kort sagt: det Alexander den store och
andra världskrigsveteranen Brezjnev inte lyckades med, det
brittiska imperiet inte klarade under två seklers härtåg med
som mest en miljon man, det ska general McChrystal klara.
Megalomanin har fått ett modernt ansikte.
Han tycks tro att fienden är tre små grupper, Quettashoran,
Haqqanigruppen och Hekmatiars grupp, tre grupper som aldrig
har haft annat annat än regionalt inflytande.
Att krossa dessa tre grupper är som att peka ut tre getingar
i en getingsvärm.
Hur som helst är McChrystals självsäkerhet antagligen hans
största tillgång. Ingen Hollywoodskådis skulle göra rollen
bättre. Språkligt sett är han en mästare att ge intryck av
att allt är under kontroll. Genom att sätta förkortningar på
allt (COIN = comprehensive counterinsurgency campaign, ett
omfattande fälttåg för att slå ner ett uppror) vill man visa
att en förintande SURGE redan är på G.
I själva verket handlar alltsammans om media. Att få detta
skitiga, totalt okontrollerade slaktande att framstå som en
genomtänkt PLAN.
Inte ens uppgiften att Obama dagen efter Nobels fredspris
gav grönt ljus åt 21 000 nya trupper är avsedd annat än för
media - och för att stärka moralen på USA:s bundsförvanter
som nu alla söker en väg ut - Italien på den enklaste vägen,
att köpa sig fria från "talibanernas" attacker.
Trupperna i Afghanistan avlöses enligt ett svåröverblickbart
schema och dessutom sker en allt större del av mördandet av
inhyrd "säkerhetspersonal" (läs=yrkesmördare). Enligt en
uppgift är den beväpnade kontraktsanställda personalen lika
stor som USA:s reguljära styrkor.
I senaste Newsweek heroiseras sanningssägaren Joe Biden,
Obamas vicepresident. På ett möte i Vita huset lär han ha
påpekat att USA satsar 30 gånger mer på "terrorbekämpning" i
Afghanistan än på "terrorbekämpning" i Pakistan.
Bidens slutsats tycks vara att flytta den militära
tyngdpunkten till Pakistan - ett säkert recept för att
sprida brasan i Afghanistan till en präriebrand över hela
subkontinenten.
Obama som kryssar och kompromissar sig fram har kommit till
den salomoniska lösningen att göra en symbolisk eskalering i
Afghanistan och samtidigt en större upptrappning i Pakistan.
USA bygger en monsterambassad i Islamabad, har köpt
Peshawars största byggnad - ett lyxhotell - för sin
CIA-personal och har skaffat underleverantörer som ska
rekrytera tusentals pakistanier att göra det smutsiga jobbet,
gå om kring i Pakistans basarer och skjuta ner misstänkta.
Pakistans regering har nyligen låtit utföra en polisrazzia
mot DynCorps största pakistanska partner och arrestera VD:n
för bolaget. Islamabad inser att om inte regeringen sätter
en gräns för USA:s intervention i landet kommer den att
tappa greppet om de pakistanska massorna.
Ryssland och Kina kan stillatigande betrakta skådespelet,
när det skuldtyngda Amerika sakta sjunker ner i den
afghanska kvicksanden. Obama, som många idealister trott
hade intellektuella förutsättningar att leda USA in i en ny
glansperiod, plockas sakta till lam anka lagom till nästa
val.

Stefan Lindgren