Ett ensamt segel skimrar vitt
i havets blåa dis.
Vad söker det i fjärran land?
Vad flyr det från där hemma?
Vågorna spelar - vinden viner
Masten kröks och knarrar
Inte är det lyckan det söker
och inte är det lyckan det flyr!
Över azurblå vatten,
under gyllene sol
en upprorsande ber om storm,
som om i stormen funnes frid!
En dikt av Michail Lermontov (1832) i min tolkning. På bilden Lermontovs
manus och teckning. Det ryska orginalet är rimmat men jag har offrat rimmen
på ordalydelsens altare.
Stefan Lindgren
Fin dikt och fin översättning! Får mig av någon anledning att tänka på Geijers "Ensam i bräcklig farkost" från nyårsdagen 1838.
SvaraRaderaI stormens öga finnes definitivt frid...skön dikt. Bara man slapp dom två första utropstecknen!
SvaraRaderaL-O Henningsson