Inte finner jag Trump särskilt lustig

AI-fejk.

På näthinnan får jag ”Diktatorn” av Charlie Chaplin. Och ”Det våras för Hitler” av Mel Brooks, skriver Lasse Ekstrand i sin krönika..

Det är lätt att göra sig lustig över president Trump. Karikera och håna. Eller förskräckas av honom. Hans hotfulla uttalanden. Impulsiva, utan att han har tänkt igenom konsekvenserna. Skjuter från höften. Rena Vilda Västern.

Stridande mot allt vad folkrätt och nationell suveränitet heter.

Vilken roll spelar mrs Trump? Är hon bara ett bihang? Ett kuttersmycke?

Enligt Sydsvenskan 29 januari har det gjorts en dokumentär om henne. Finansierad av Amazons ägare, Jeff Bezos.

Enligt samma tidning håller dokumentären på att bli en rejäl flopp. Ett pinsamt fiasko. En kalkon, enligt recensenterna. Få vill betala för att se den i USA. Desperata republikaner stödköper biljetter. Delar ut gratis till människor som tackar nej.

Elaka kommentarer på nätet. Har man grävt upp Leni Reifenstahl för att regissera? Eva Braun i megaformat.

Det är också lätt att göra sig lustig över Melanie Trump. Tacksamt och opportunt. Vem har något att invända? Som att slå in öppna dörrar.

Man kan driva lustigheterna så långt att man ofarliggör detta amerikanska presidentpar, reducerar dem till rena skämtfigurerna.

Själv deltar jag ytterst sällan, men inte heller jag kan låta bli, i att kläcka nya lustigheter eller montera pratbubblor på foton med presidenten. Annars tycker jag om montagekonst.

Politisk konst. John Heartfield. Christer Temptander.

I mina ögon är ”lustigkurren” Trump ingenting annat än en staffagefigur och projektionsskärm.

Dwight Eisenhower, av alla, varnade för det "militärindustriella komplexet". Där har vi de verkliga makthavarna. Och de föredrar att förbli anonyma och osynliga. Inte särskilt lustiga eller tacksamma att skämta om.

De behöver Trumps utspel. Exponeringen. Det ger dem handlingsutrymme. Allt ljus på honom, för att parafrasera Edvard Persson.

Till syvende och sist vilar ödet i folkets händer. Det gäller Grönland. EU. Nato. Baser på svensk mark.

Liberala opinionsbildare i mainstreammedierna, ta alla dem på Dagens Nonsens (Gunnar Adler Karlssons benämning), blir i bästa fall exempel på repressiv tolerans.

De får hållas så att det åtminstone ser ut som om vi lever i en demokrati med åsiktsfrihet.

I värsta fall spelar de rollen av nyttiga idioter. De tjänar makten. Utan att de skulle tillstå det.

Det är valår. Men jag kommer som vanligt inte att rösta. Jo, om jag får vara med och välja ett annat folk.

Lasse Ekstrand