Det går att göra motstånd!

Partisaner i norra Frankrike under andra världskriget.

Jag har ofta samarbetat med judiska intellektuella, en var min kollega på högskolan under många år. Samtliga på vänsterkanten. Belästa och tankestimulerande att umgås med.

Det är nog bara att skriva under på, utan att hemfalla till etnisk mysticism, att det lästa och skrivna ordet betyder mycket inom judendomen. ”I begynnelsen var ordet”, enligt Johannesevangeliet i Den heliga skrift.

Så fostrades de intellektuella judar, till ordets hängivna förvaltare och vårdare, jag kom i kontakt med. Jag kan inte förstå det på något annat sätt.

Bröderna Hermele, Bernt och Kenneth, tillhörde inte min bekantskapskrets. Jag skriver ”tillhörde” eftersom den senare gick bort 2025. På tok för tidigt.

Båda har jag läst. Liksom Göran Rosenberg förstärker de uppfattningen att det naturligtvis inte kan avfärdas som antisemitism att vara kritisk mot den israeliska staten.

Definitivt inte vad gäller folkmordet i Gaza. Eller förtrycket av palestinierna på Västbanken. Varken det ena eller andra kan legitimeras med hänvisning till Förintelsen.

Det är ren rasism som utgör den israeliska statens ideologiska vägmärke. Men tillskyndarna i vårt land vägrar att inse det. För dem är palestinier och Hamas samma sak. Och de får bara vad de förtjänar. Kvinnor och barn ej undantagna.

Jag vet inte hur det är med dessa tre ovan nämnda. Men jag vet att min högskolekollega fått lida för sin kritiska, ”illojala”, hållning gentemot Israel. Släktingar har tagit avstånd, han har inte varit välkommen att besöka dem.

Han ville, liksom jag, uppleva Västbanken inifrån, se med egna ögon.

Men avråddes på det bestämdaste av palestinierna där. Får bosättarna veta att du är här, fara för ditt liv. Samma bosättare som på universitet Birzeits mur, utanför Ramallah, med stora, svarta bokstäver kletat dit: ”Blod skall flyta!” Inget tomt hot.

Kanske det viktigaste jag har lärt mig av Hermelebröderna, framförallt av Kenneth i hans bok ”Inte som lamm till slakt: Judiskt motstånd under Förintelsen”, är att judarna inte lät sig utrotas av Hitlers hejdukar utan att göra motstånd.

En myt som under alla år har underhållits av foton från rampen i Auschwitz, hopfösta grupper av människor, somliga med väskor i händerna, efter transport i förslutna godsvagnar, i väntan på selektion av doktor Mengele och kompani.

Till synes passivt och fogligt. Som på kö.

Men motstånd förekom, både i det lilla och det stora, det dokumenterar Kenneth Hermele med all önskvärd tydlighet i sin bok. Vad gäller det sistnämnda förekom judiska partisaner med vapen i hand.

Det känns, minst sagt, hoppfullt att få denna myt krossad. I en mörk samtid. Präglad av de mångas uppgivenhet och tystnad.

Det går att göra motstånd!

Lasse Ekstrand










Lasse Ekstrand
Docent, Skriftställare