gerundium

28 maj 2010

Man måste drömma!

En ung revolutionär nyss hemkommen från Indien skickar
mig en smula gåtfullt en fotostatkopia som jag med viss
möda lyckas fastställa kommer ur "Vad bör göras?" Inte
romanen utan Lenins verk från 1902.
"Och om det verkligen skulle lyckas oss att uppnå att alla
eller ett betydande flertal av de lokala kommittéerna, de
lokala grupperna och cirklarna aktivt toge sig an den
gemensamma saken, så skulle vi under den allra närmaste
framtiden kunna utge en veckotidning, som regelbundet
sprides i tiotusentals exemplar över hela Ryssland.
Denna tidning skulle bli en liten del av den väldiga blåsbälg,
som kommer varje gnista av klasskampen eller av folkets
förbittring att flamma upp till en allmän brand. Omkring denna,
i och för sig ännu mycket oskyldiga och inte alls stora,
men regelbundna och i ordets fulla betydelse allmänna
sak skulle man systematiskt kunna samla och skola en
stående här av prövade kämpar. På byggnadsställningarna
för denna allmänna organisatoriska byggnad skulle det snart
bland våra revolutionärer resa sig socialdemokratiska
Sjeljabovar, bland våra arbetare ryska Bebelar, som
skulle ställa sig i spetsen för den mobiliserade armén
och resa hela folket till räfst med Rysslands skam och förbannelse.
Det är det man måste drömma om!

»Man måste drömma»! Jag skrev dessa ord och blev förskräckt.
Jag föreställde mig att jag sitter på »samlingskongressen»
och mitt emot mig sitter Rabotjeje Djelos redaktörer
och medarbetare. Och nu reser sig kamrat Martynov och
vänder sig hotande mot mig: »Tillåt mig fråga, om den autonoma
redaktionen ännu har rätt att drömma utan att först ha frågat
partikommittéerna?» Och efter honom reser sig kamrat Kritjevskij
och fortsätter ännu mera hotande (i det han filosofiskt fördjupar
kamrat Martynov, som för länge sedan fördjupade kamrat Plechanov):
»Jag går längre. Jag frågar om en marxist över huvud har rätt att drömma,
om han inte glömmer att mänskligheten enligt Marx alltid ställer
sig uppgifter som den kan förverkliga, och att taktiken är en
tillväxtprocess för uppgifterna, vilka växer tillsammans med partiet?»
Vid blotta tanken på dessa hotande frågor går det kalla
kårar längs ryggen på mig och min enda tanke är, var jag skall
kunna gömma mig. Jag skall försöka gömma mig bakom Pisarev:

'Det finns många slags oöverensstämmelser — skrev Pisarev med
anledning av frågan om oöverensstämmelsen mellan dröm och verklighet.
 — Min dröm kan gå förbi händelsernas naturliga förlopp eller
den kan slå in på fullständigt andra vägar, vägar som händelsernas
naturliga förlopp aldrig kan gå, I det första fallet är drömmen inte farlig;
den kan t. o. m. stödja och stärka den arbetande människans energi...
I sådana drömmar är det ingenting som skadar eller förlamar arbetskraften.
Det är t. o. m. alldeles tvärtom. Om en människa alls inte har
någon förmåga att drömma på detta sätt, om hon inte nu och då
kunde ila i förväg och i sin fantasi se en enhetlig och fulländad
bild av det verk, som endast börjar utformas under hennes händer,
så kan jag absolut inte föreställa mig vilken drivkraft som skulle
tvinga människan att gripa sig an rned omfattande och tröttande arbeten
på konstens, vetenskapens och det praktiska livets områden
och föra dem till slut...
Oöverensstämmelsen mellan dröm och verklighet gör ingen skada,
bara den drömmande allvarligt tror på sin dröm, om han uppmärksamt
iakttar livet, jämför sina iakttagelser med sina luftslott och överhuvud
arbetar samvetsgrant på att förverkliga sin fantasi. Om det bara finnes
en eller annan beröringspunkt mellan drömmen och livet, så är allt i sin ordning."
(D. J. Pisarev: »Det omogna tänkandets misstag».)

Av den sortens drömmar har vi tyvärr alltför litet i vår rörelse, och
skulden härför ligger främst hos representanterna för den legala kritiken
och den illegala »svanspolitiken», vilka bröstar sig med sin nykterhet,
med sin »närhet» till det »konkreta».

(V I Lenin: Vad bör göras?)

Bilden är tagen i Chabarovsk av okänd rysk fotograf.

1 kommentar :

  1. Det är ju detta citat av Lenin, i sitt resonemang om D.I. Pisarev (som en av de ryska 1860-tals demokratiska författarna), som Jan Myrdal tar upp i sin bok Ord @ Avsikt.
    Jag vill i sammanhanget även uppmärksamma Pisarevs essä om Heinrich Heine (av mig översatt till svenska år 1997).
    Mvh!
    Ola Jordán

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.