Assange, vår tids Trotskij

Hotar Wikileaks "världsfreden"? Måste diplomaterna få arbeta utan
besvärande offentlig insyn?

Men den hemliga diplomatin förhindrade varken Nato:s bombkrig på Balkan
eller USA:s invasioner av Irak eller av Afghanistan.

Snarast fungerade den som ett politiskt smörjmedel för dessa krig.
Icke följsamma FN-tjänstemän har obarmhärtigt röjts ur vägen och de
som haft den "rätta" inställningen har blivit verktyg åt krigsanstiftarna.

Men Assange upprepar ett historiskt hjältedåd...
För att hitta något motsvarande den gigantiska läcka ur den amerikanska
administrationen - mera lik en störtflod - som vi nu bevittnar, tvingas
man gå tillbaka till slutfasen av första världskriget. Rådsrysslands
utrikeskommissarie, Leo Trotskij, förklarade när han frisläppte det
samlade innehållet i tsarens utrikespolitiska arkiv:

"Hemlig diplomati är ett nödvändigt vapen i händerna på en besutten
minoritet, som tvingas bedra majoriteten i syfte att få de senare att
lyda dess intressen. Imperialism, med dess världsomfattande planer på
annektering, har utvecklat den hemliga diplomatin som system till dess
högsta nivå... Europas folk har genom sina otaliga offer och den allmäna
ekonomiska ödeläggelsen förtjänat rätten att få veta sanningen om dessa
ting."

Innehållet i de ryska arkiven var minst sagt dramatiskt och får
trots allt Wikileaks-läckorna att framstå som en mild vårfläkt. Det
visade sig att Tsar-Ryssland, England och Frankrike till stor del hade
gjort upp om världens delning efter en tänkt seger i världskriget.

Ryssland utlovades kontrollen av Bosporen och Istanbul, vilket skulle
förverkliga en gammal tsarrysk dröm. I utbyte skulle bl a Frankrike få
lägga beslag på Elsass och Lothringen samt bilda en marionettstat i Saar
och Rhenlandet.

Iran skulle delas i sektorer, så att Ryssland tog hand
om Yazd och Isfahan samt "kilen" mellan en ryska och afghanska gränsen i
nordost.

Ett annat hemligt avtal som avslöjades var Österrikes och
Italiens från 1913 om att gemensamt ockupera Albanien och dela det
sinsemellan.

Där fanns även ett avtal med Japan om gemensamt militärt
inskridande mot tredje makt i Kina.

De tidigare hemliga arkiven publicerades i 9 volymer i Ryssland.
I England trycktes delar först i Manchester Guardian, sedan
i bokform med introduktion av parlamentsledamoten Charles
Trevelyan, liberal som blivit labour.
Publiceringen bemöttes med raseri från de kretsar som förlorade på den.
Men Lenin sa: "Vi har publicerat och kommer i fortsättningen att
publicera hemliga avtal. Ingen ilska och inget förtal kan hejda oss på
denna väg. Herrar bourgoises rasar över att folket ser för vad de
jagades ut i slakten..."
 Den brittiska utgåvan hamnade rätt snart i den
amerikanske presidenten Woodrow Wilsons händer och han tog uppenbart
intryck. Han skrev i en berömd formulering att i framtiden skulle man
skriva "open covenants of peace, openly arrived at" (öppna fredstraktat,
som man kommit fram till i öppenhet).

 Hans Fjorton punkter syftade till att skapa intryck av en öppen fredsprocess.

I Sverige utgavs dokumenten på Albert Bonniers förlag 1918 med en
inledning av Yngve Lorents, borgerlig utrikeskommentator. (Hemliga
aktstycken ur ryska utrikesministeriets arkiv : dokument publicerade
i de ryska tidningarna "Pravda" och "Isvjästia").

När hysterin har lagt sig kommer vi att se att Wikileaks avslöjanden
har gjort oss en tjänst av samma slag som
Lenin/Trotskijs avslöjanden.

 Folken har fått en unik ögenblicksbild av de styrandes värld. En armé
av kommentatorer träder nu till verket för att sopa igen spåren och
"minimera skadan" som det heter.

Låt oss hoppas att det finns anständiga personer som Trevelyan och Lorents som
ser det oerhörda historiska värdet av det inträffade. Innan locket har
lagts på - och spikats fast - är det viktigt att säkra så mycket
dokumentation som möjligt.

Stefan Lindgren