Normalskolan

I och med det föreslagna "lämplighetstestet" av blivande
lärare fullbordas ett folkpartistiskt och nyliberalt
reformverk av stora format.

Jag kan bara utbrista: Äntligen! Ett fyrfaldigt leve för vår
store samhällsreformator Jan Björklund.

Genom införandet av statsfinaniserade privatskolor avvecklades
den allmänna medborgarskolan i Sverige. Den slutliga
nedmonteringen pågår.

Andra länder tillåter i också privatskolor, men endast i
Sverige finansierar staten dessa skolor, som kan skicka
sina vinster till något skatteparadis.

Detta har lett till västvärldens kanske mest socialt och
etniskt segregerade skola (Ser Anders Trumberg: En skola i
förändring - 20 år av valfrihet" i "Vägval i skolans
historia" 2/2011.)

Genom in förandet av ett raffinerat betygssystem tvingas
ungdomar taktiskt kryssa sig fram i apparaten istället för
att koncentrera sig på sina studier.

"Pappa, jag lyckades få IG i datakunskap", sa min
förstaringare hemma här om dagen. Nöjd, eftersom IG ger
honom en teoretisk chans att tenta upp till ett VG.

Mattebetyg hade han inget, för den hårt slitna läraren hade
varit borta större delen av terminen.

Och nu - genom Björklunds lämplighetstest - ska lärarbristen
ytterligare förvärras genom att sortera bort typer som inte
är tillräckligt "utåtriktade".

Tidigare har han genom att införa stränga behörighetskrav
sett till att inga människor med erfarenheter från annat än
en högskolekorridor någonsin ska kunna smyga sig upp i en kateder.


Vad signalerar lämplighetstestet till eleverna? Ja, inte att kunskaperna
är viktigast. Utseendet, utspelet, hur flashig och cool man
är är det som i sista hand avgör.

Många har jämfört med skådespelaryrket. Men det finns -
bör finnas - en viktig skillnad. Läraryrket
arbetar med tvåvägskommunikation.

Om läraren är en skådespelare, så är det hans jobb att få publiken att ta
över skådespelet, vilket sällan är meningen på en teater.

När jag ser tillbaka på min egen skoltid så var den full av
tystlåtna, förskrämda kufar i katedern, som dock kunde säga
och göra saker som hypnotiserade oss och fick oss att t ex
sjunga fyrstämmigt (på NV-linjen!), måla höstastrar i
akvarell, emaljera örhängen eller trycka julkort i lineolum.

En mycket diskret och lågmäld medelålders Polenflykting
fick oss att sjunga på ryska:

Daleko, daleko, gde kotjujut tumany...

Herre Gud, så lyckliga vi var att undkomma major Björklunds
normalskola med lärare godkända av Statens provningsanstalt!

Hade jag småbarn idag skulle jag noga följa hur det går för det unga
föräldrapar som tagit sina barn ur skolan. Det är i princip
förbjudet i Sverige, men tillåtet i Finland.

Stefan Lindgren