Kylig finsk säkerhetsanalys

Den finske översten, doktor Pekka Visuri, serverar på alliansfriheten.se
en analys av det säkerhetspolitiska läget som försvarsminister Peter
Hultqvist borde studera mycket noga innan han öppnar munnen nästa gång.

På punkt efter punkt går den finske militärexperten mot de alarmistiska
uppfattningar som dominerar i den svenska ledningen.

Först konstaterar han att Ryssland efter Sovjets upplösning rustat ned
kraftigt. Av armén på 4 miljoner man återstår 800 000.

o Den sovjetiska östersjöflottan hade år 1991 cirka 40 ubåtar, 5
kryssare, 5 jagare, 29 fregatter och cirka 300 mindre farkoster.

o År 1995 hade Ryssland 9 ubåtar, 3 kryssare, 2 jagare, 18 fregatter och
ca 150 mindre farkoster i Östersjön.

o År 2001 fanns 2 ubåtar och några ytfarkoster.

o År 2011 fanns 2 ubåtar, 2 jagare och 3 fregatter.

o År 2016 fanns 1 ubåt, 8 jagare eller fregatter.

För jämförelsens skull kan nämnas att det i Östersjön år 2016 på
västsidan fanns 16 ubåtar och cirka 30 stora ytfarkoster (jagare eller
fregatter). Styrkeförhållandet när det gäller farkoster visar att
Ryssland är klart underlägset i Östersjön, säger översten.

"...i början av 2000-talet nedlades garnisonerna bakom Finlands
östgräns, med undantag för ett par brigader i Karelen och nära S:t
Petersburg samt trupper i Petsamo och Murmanskområdet underställda till
den nordliga flottan."

"På senare år har man inte lyckats genomföra planerade ökningarna av
nyanskaffningar. Rysslands militärbudgetar har i själva verket krympt en
aning och gör det fortsatt i rambudgetarna för de närmaste åren enligt
IISS. "

"... de nuvarande trupperna (har) inte förmågan att genomföra något
storangrepp mot Västeuropa av den typ som sovjetarmén under kalla kriget
hade."

Därefter undersöker översten de baltiska staternas situation och
konstaterar att Ryssland om det ville skulle kunna ta Tallinn och Riga
på några timmar, utan att avre sig Finland, Sverige eller Nato skulle
kunna göra mycket åt det.

Men även i Estland har underrättelsetjänsten kommit fram till att ett
angrepp inte är troligt och att "Ryssland inte nödvändigtvis ens hade
tillräckliga styrkor".


"Hela Rysslands landstridskrafter med luftburna trupper uppgår till
sammanlagt cirka 310 000 soldater. Dessa trupper ska räcka till i två
världsdelar, från Murmansk och Kaliningrad till Vladivostok, varför det
är begripligt att speciellt många inte kan vara stationerade i närheten
av det fredssinnade Finland.

För jämförelsens skull kan nämnas att Finlands krigstida truppstyrkor
även efter de senaste nedskärningarna uppgår till 230 000 soldater.

Det är överhuvudtaget svårt att föreställa sig en situation då man i
Ryssland skulle anse ett angrepp på Finland –
eller de baltiska länderna – så viktigt att man skulle binda upp hälften
av alla tillgängliga infanteritrupper där."

Slutligen går översten in på Nato och ställer 49-dollarsfrågan:

"...varför 500 miljoner rika västeuropéer behöver hjälp av 300 miljoner
amerikaner för att försvara sig mot 140 miljoner klart fattigare ryssar".

"EU-länderna har ständigt två miljoner soldater i vapen och
medlemsländernas sammanräknade militärutgifter uppgår till 200 miljarder
euro. Ryssland har 800 000 soldater i vapen och av dessa hälften på
annat håll än i närheten av EU. "

"Rysslands militärutgifter uppgår till ungefär en tredjedel av EU:s, och
av dem går hälften till de behov en global stormakt har, närmast till
att upprätthålla kärnvapen och världshavsflottor. Med hänsyn till dessa
styrkerelationer kommer knappast någon i Moskva på tanken att börja
angripa EU. Alla som har fördjupat sig i saken vet detta, men många har
sina egna skäl för att måla upp hotbilder."

Pekka Visuri menar alltså att säkerhetssituationen på det hela taget
inte utvecklats till Finlands nackdel. Men så har också Finland ökat
sina försvarsanslag med 34 % i reala termer 1991 till 2016.

Sverige däremot har under samma tid minskat sina anslag med 14 % i reala
termer. Men framförallt har Sverige spolat värnplikten, vilket Finland
inte gjort. Sannolikt har också den svensk militärens förkärlek för dyra
vapensystem liksom deltagandet i Nato:s krig i Afghanistan och USA:s
krig i Irak dränerat resurserna i en omfattning som inte skett i
Finland.

Kort sagt ger Pekka Visuris analys mycket stoff till eftertanke. Han har
gjort just den kyliga analys som svenska försvarspolitiker har försummat
till förmån för populistiskt vapenskrammel och russofobiska hjärnspöken.

Någon kanske tror att överste Visuri mixtrat med siffrorna för att överdriva
den ryska nedrustningen efter Sovjets upplösning.

Det är snarare tvärtom. Han underskattar sammanbrottet på 90-talet och han
överskattar volymen på det reformprogram som inleddes efter Georgienkriget.

Hans siffror från Stratfor säger att Ryssland var berett att satsa 700 miljarder USA-dollar till 2020.
Den rätta siffran är 517 miljarder dollar. Emellertid har programmet bantats i två omgångar och uppgår nu till 293 miljarder dollar (räknat på dagens dollarkurs 58 rubel).

Stefan Lindgren