8 februari 2013

Rosengren (ut till höger)

Av en händelse hamnade jag på norska Verkstedsarbeidern.

http://www.verkstedarbeideren.no/documents/Verkstedarbeidern3-2012.pdf

Där skriver den svenske metallarbetaren Harald Christiernin om sin
farfar, arbetaren Arthur Christiernin som var aktiv fackföreningsman i
Västervik och deltog i Västerviksupproret 1917:



"En arbetarkommitté bildades och ortens polis uppmanades att hålla sig hemma.
Arbetarna vann snabbt kontroll över Västerviks livsmedelsförsörjning.
Upproret spred sig över landet och på Seskarö avväpnades t.o.m. ett
militärt förband. Dåtidens Svenska borgarklass var skakad och trodde
deras tid vid makten var över. Många andra brev och böcker berättar om
detta.

Bl.a skrev gamla Jakob Wallenberg i sina memoarer att 'vi nog måste
räkna med att lämna ifrån oss makten i framtiden'.

Egentligen ett väldigt speciellt uttalande som vittnar om en förståelse
för vilka som har makten i samhället. Wallenberg hade rätt när han
beskrev maktordningen i Sverige. Det var och är, han och hans släkt,
kompisar och dynastier, som hade och har makten." 

Jag blev oerhört glad när jag läste detta. Jag kände två släktingar till
Harald Christiernin - farbrodern Jean som var ordförande för DN:s typografer i
många år och faster Vivan, gift med Gunnar Gunnarsson, den viktige - men helt
undanstoppade svenske filosofen. Alla bortgågna.

Harald Christiernin fortsätter sin artikel om svensk arbetarrörelse med
att jämföra med dagens förhållanden. Socialdemokratin tycks ha
kapitulerat för nyliberalismen och anammat privatiseringsideologin.
Många s-höjdare tjänar pengar på den:

"Det är framför allt trion, Mikael Fahlander, Jan-Emanuel Johansson och
Ole Salsten som har berikat sig med hjälp av sina välfärdsbolag. De drev
skolor, ordnade personlig assistans och startade boenden åt
ensamkommande flyktingbarn. Idag tävlar de om att köra den läckraste
lyxbilen. Dessa tre är de största välfärdsvinnarna, det finns flera.

Enligt Aftonbladet. se 11.11.2012 så har de haft en förtjänst på 943
miljoner skr på att skattepengar pumpats in i skolor, vård och omsorg."

Christiernin fortsätter med att citera en krönika av Jan Guillou:

"Göran Persson har blivit 'konsult' på ett utländskt företag, Pär Nuder
på Wallenbergföretaget EQT, Björn Rosengren på Stenbeckföretagen, Erik
Åsbrink på Goldman Sachs, Thomas Östros har blivit vd på Bankföreningen.
Mona Sahlins förre stabschef har hoppat av till privatvården och så
vidare. Från Göran Perssons ministärer 1995 till 2006 har inte mindre än
13 av 44 ministrar hoppat av till storföretag och riskkapitalister.
Affärsidén är till synes enkel. Politikerna får miljonlöner för att
sälja sig till den förre motståndaren." 

I dagens SvD skriver tidigare (s) näringsministern Björn Rosengren och
angriper alliansregeringen FRÅN HÖGER för att den visst tänker
förstatliga Gotlandstrafiken.

Enligt Rosengren, som alltså idag representerar storkapitalet, är
förstatligande oförenligt med en socialdemokratisk syn. Det är en gammal
v-politik, menar han.

Några sakskäl anför han inte. Det är en ideologisk hållning han har, att
staten inte ska göra såna saker. Om nu inte Stenbeck hade ätit ihjäl sig
hade han löst problemet på en kvart, eller hyr, Björn R?


Stefan Löfvén gör klokt i att markera mot kamelonterna - för att inte
säga dinosaurierna - i sosseadeln. De sänker partiet och utlämnar
arbetarklassen åt Sverigedemokraterna, nu näst största parti i
LO-kollektivet.

Jag tillhör inte dem som anser att man ska definiera sig emot SD i alla
lägen. Det bästa sättet att ta dem är att föra en tydlig politik, för
folkmajoritetens intressen.

Där ingår reglerad invandring och stopp på Svenskt Näringslivs och Stefan Fölsters våta dröm 
om fri invandring - som skulle slå ur botten på både arbetsmarknad och
lönesättning.

Öppna ögonen! Läs tidningarna. Där erbjuds fastighetsägare en provmånad
trappstädning gratis. Hur ser dom städarna ut?

Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Arbetarrörelsen är inte tillbaka på
    ruta 1 utan 0, där liberalerna
    startade Arbetarföreningar för
    arbetarklassen med en liberal agenda.
    Alltså före skräddare Palm. Nu är det hög tid att stödja alla försök till organisering underifrån som
    min favorittjej Frances Tuloskorpi
    gör och liknande projekt.
    Risken är annars att vi hamnar i
    samma situation som i USA där man
    har 2 liknande allianser att välja
    på och utan en aktiv arbetarklass.

    Tommy Sjöberg

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.