Deutschland über alles

Ukrainska kollaboratörer i Västukraina välkomnar de tyska
ockupanterna i juni 1941.

Tysklands kansler Angela Merkel har besökt Ukraina. Vi kan nu konstatera att alla spekulationer om att hon skulle agera fredsmäklare kom på skam.

Tvärtom uppmuntrade hon Ukrainas ledning att täppa till gränsen till Ryssland, som om detta vore ett huvudproblem. Regimens folkrättsvidriga krigföring mot den egna befolkningen såg hon som "leider notwendig" (tyvärr nödvändig).

 Hennes anklagelser mot Ryssland för att ligga bakom kriget tas naturligtvis mycket illa upp av ryssar. Hade det inte varit för Sovjetunionens stöd för det tyska enandet så hade fru Merkel fått tillbringa sina dagar som arkivarbetare i någon östtysk landsortsstad. Men tacksamhet - eller erkännande av historiska fakta - är ingen stark tysk gren.

 Hon lovade att borga för ett lån på 500 miljoner euro, dvs. ungefär 5 miljarder kronor, i belöning för att "återuppbygga" Donbass sedan regimen slagit ner upproret där. Och tyska sjukhus kommer att ta hand om 20 svårt sårade Kievsoldater. Rörande.

 Merkel följer därmed en väl upptrampad tysk imperialistisk stig. Tyskland ockuperade Ukraina två gånger under 1900-talet och tycks nu inställt på ett tredje försök med en marionettstat.

 Inte ett ord om regimens folkrättsbrott.

 Antalet döda och sårade i östra Ukraina har fördubblats till 2 086 under de senaste två veckorna, enligt FN: s "mycket försiktiga uppskattningar".

 Nästan 5 000 har sårats, fortfarande enligt FN.

 Och enligt FN: s senaste beräkningar har över 110 000 människor blivit internflyktingar i konflikten. Moskva har rapporterat att 730 000 människor har flytt över gränsen till Ryssland.

 I Donetsk har mer än 1 000 människor blivit hemlösa på grund av striderna, enligt stadsstyrelsen. I Lugansk lever 250 000 människor instängda utan vatten, el och kommunikation i över en vecka.

 Merkels tystnad om allt detta är talande. Det visar än en gång att Tysklands bekännelse till demokrati och omskrutna Vergangenheitsbewältigung (uppgörelse med det förflutna)  ingenting betyder.

 Stefan Lindgren