29 april 2016
Stigmatiserad dokumentär om Ukraina
Tord Björk skriver i Internationalen 17/2016 om hur en liten
högröstad medialobby lyckats stoppa visningen av en fransk TV-dokumentär om Ukraina.
Så här skriver Björk i ett större material som kartlägger de lobbygrupper som i Sverige värnar Kievregimens rykte:
Under veckan som gick organiserades på nytt ett drev för att hindra att en annan bild än den officiella svenska statliga synen på Ukraina sprids i bredare krets, utan att direkt stämplas som kontroversiell.
Den dokumentär som SVT skulle ha visat på första maj, av franske
filmaren Paul Moreira, upprör Daniel Wiklander, Patrik Oksanen,
Fredrik Wadström och flera andra. Den beskylls för att ge en
falsk bild av Odessamassakern och av högerextremisternas roll i
Ukraina, eftersom dokumentären avviker från den officiella bilden
som tidigare förmedlats i Sverige.
Ukrainska organisationer i Sverige hänvisar i ett protestbrev
till SVT till den norske journalisten Johan Færseths. Færseths
förnekar massmordet på de innestängda i fackföreningshuset och
ser istället det som hände som ett resultat av att de angripna
försvarade sig.
Dokumentären är en blåkopia på den ryska propagandan menar norska
organisationen Maidan.no som också undertecknat brevet till SVT.
Samordnare av brevet till SVT från ukrainska organisationer är
Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, en
organisation som finansieras av SIDA och diverse stiftelser.
Kritikerna av filmen har låst fast sig vid bilden av att
dokumentärens skildring av Odessamassakern skulle vara förvanskad
och identisk den ryska propagandans.
Då kvalificerat källmaterial visar att kritikerna har fel har de
fallit på eget grepp. De riskerar nu att själva falla i den grop
de grävt åt andra. I skrivande stund har SVT vikt ned sig, slutar
Björk.
Filmen skulle först ha visats 29 mars, men sköts upp av
TV-ledningen i sista stund. Sedan utlovades den till 1 maj, men
har "skjutits upp" igen.
Se gärna filmen i engelsktextad version (ovan) på Youtube.
Men glöm inte att sedan skriva ett brev till hanna.stjarne@svt.se
och kräva att filmen visas svensktextad i SVT.
red
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Det var bara nyligen sedan SVT mottog ett brev från en turkisk ambassadör och reaktionen lät inte vänta på sig. SVT deklarerade stolt att inga ska göra påtryckningar på vad vi visar. Vi kan förvänta motsatta reaktioner denna gång från SVT, DN mfl. Således är det inte vad, som görs utan vem som gör något som spelar roll. Quod licet Jovi, non licet bovi som romarna uttryckte det. På ren svenska, hyckleri.
SvaraRaderaDenna dokumentär är ett skrämmande tidsdokument över hur långt bankirerna, med ivrigt stöd av USAs regering, gått för att skapa sitt världsherravälde.
SvaraRaderaJag har nyss skickat iväg mitt mail till SVT med kravet att de ska sända dokumentären och det med det snaraste.
För det är viktigt om Sverige ska kunna behålla något av sin redan låga trovärdighet som varande ett demokratiskt land.
Kan det finns någon koppling till Sveriges ambitioner att få en plats i FNs säkerhetsråd? "Visar svensk public service den filmen kommer vi att fundera ordentligt på vilka som får vår röst..."
SvaraRaderaDet är fullkomligt meningslöst (och löjeväckande dyrt) att ”besöka Ukraina” femton gånger – om det inte var femtio – bara för att komma hem med en Kiev-inspirerad önskan att beskära den politiska pluralismen också i Sverige.
SvaraRaderaInte nog med Wadströms åsikter. Fakta håller inte heller streck.
FW: I en tid när vi sedan flera år vant oss vid kraftiga manipulationer och rena påhitt från den ryska propagandan hade det nog varit bättre att avstå från att använda de källorna och bara hålla sig till högerextremisternas eget material.
Svar: Detta sker även i filmen. Neonazisterna är inte buskablyga beträffande sina bravader.
FW: … så säger han (Moreira) på fullt allvar att den utlösande faktorn var lagförslaget som det ukrainska parlamentet lade i mars 2014 om att ta ifrån det ryska språket dess officiella status. Lagförslaget stoppades av den tillförordnade presidenten och begravdes snabbt…
Svar: Lagförslaget, som f.ö. enhälligt godkändes av rump-Radan redan dagen efter statskuppen (inte i mars, som Fredrik Wadström säger sig tro) stoppades då skadan redan var skedd. Bl.a. hade Krim skilt sig från Ukraina, grannländerna Ryssland och Polen (för att nämna de största) varnat för språklig diskriminering – ja, t.o.m. Europarådet låtit höra av sig.
Turtjynov ”stoppade” språkförtryckslagen, därtill tvingad av händelserna. (Det var hans partikamrat Kyrylenko som drivit på den i parlamentet. Båda tillhörde då Julia Tymosjenkos grovt antiryska parti.)
För att utdöma intrigerna som ”en dålig orsak till inbördeskrig” måste man vara döv och blind för de rättsförluster som drabbat den sovjetryska diasporan i icke-ryska f.d. sovjetrepubliker, ofta med just språket som vapen.
”Inbördeskrig”, förresten. Vem var det som började?
FW: Nämn ett enda viktigt politiskt beslut i Ukraina under de senaste två åren som är framtvingat av en "stark extremhöger". Jag kan inte komma på något.
Svar: Det är inte stort mer än ett år sedan Radan (parlamentet) stiftade en lag, vips promulgerad av presidenten Porosjenko, som kräver att nazisternas medlöpare - andra världskrigets massutrotare av polacker, judar, ryssar och ukrainare - ”hedras” som ”Ukrainas hjältar”.
Wadström kan inte ”komma på” denna lag eller så menar han verkligen att den ej framtvingats av extremhögern. (Man måste väl godta att den flitige Kievresenären kanske just vid denna tidpunkt hållit en paus för att hämta andan och inte riktigt orkat hålla hålla ögonen på extremhögern och Porosjenko.)
Fredrik Wadström argumenterar, i likhet med mången annan propagandist, för att den fascistoida högern blev betydelselös på grund av valresultatet i september 2014, då Svoboda inte tog sig över rösttröskeln. Jag är säker på att Wadström vet att Narodny Front (Folkfronten) bildades för att samla upp högerkrafterna, också de extrema. Biletsky, nazistmilischefen, är med i Folkfrontens ”militärkommitté”. Andra neonazister blev individuellt valda tack vare de stora partiernas manövrer. En av valets segerherrar blev Oleh Lyasjkos ”Radikalparti” där företrädare för ytterhögern ingår.
Andriy Parubiy, en av grundarna till Narodny Front, var en gång Social-Nationella partiets grundare tillsammans med Svobodas blivande ledare Tiahnybok. Parubiy är nu TALMAN i Verchovna Rada.
Sådana politiker påstås av Wadström ligga i själatåget. Det är bortförklaring!
En fotoutställninge om händelserna i Odessa den 2 maj 2014 skulle ha visats den 19 februari 2015 på Helsingborgs stadsbibliotek, men den stoppades på direkt order av kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M).
SvaraRaderaNorrköpings tidningar gör något så ovanligt som att bojkotta en pianokonsert på grund av att den i Ukraina födda pianisten bl a framför kritik mot Ukraina och väst när det gäller synen på och agerande utifrån händelserna i Odessa, den 2 maj 2014.
SVT tar en film om bl a händelserna i Odessa 2 maj 2014 ur tablån, och visar ev en "svensk version".
Ser man inte ett - eller t o m flera - mönster i denna soppa är man blind. Händelserna i Odessa är känsliga för våra makthavare. Alldeles särskilt känsliga för våra svenska socialdemokrater lojala med den ukrainska regimen som kanske borde fundera både en och två gånger på vad som hände där i Fackföreningshuset i Odessa, och varför det hände just där...