En dokumentärfilm om Ulla Billquist gjorde mig nyfiken. Hennes vibrato känner man igen sedan barnsben utan ett egentligen veta vem hon var, trots att man trampat samma gatsten i Örebro.
Melodier som "Du svarte zigenare", "Köp rosor monsieur", "Kring de små husen vid gränderna i hamnen", "Under takåsarna i Paris", "Världen är full av violer", "Säg, hur har du det med kärleken idag", "Öppna ditt fönster" fick jag antagligen med modersmjölken.
Att hon var en trasig människa framgår av att hon tog sitt liv endast 37 år gammal. Om jag förstår filmens upphovsmän rätt skulle hennes lesbiska preferenser ha varit en viktig förklaring till hennes olycka.
Att hon ändå upprätthöll en "anständig" borgerlig fasad genom att vara gift tre gånger (hon fick en dotter som skrivit en biografi om henne, "Köp rosor...") förklaras med att hon hotades av drakoniska straff om hennes lesbiska kontakter avslöjades.
Det är här jag får svårt att följa med.
Hotades Ulla Billqvist verkligen av hårda fängelsestraff om det hade kommit ut att hon hade lesbiska kontakter?
Ett examensarbete i juridik går igenom alla HD:s domar fram till 1943.
Jag finner inga kvinnor dömda till fängelse där, vilket naturligtvis inte utesluter sådana domar i lägre instans.
Går man tillbaka visar det sig att lagstiftningen mot kvinnlig homosexualitet inte haft några djupare rötter i Sverige. I Karl IX:s appendix till landslagen 1608 är endast manlig homosexualitet kriminaliserad.
I 1734 års strafflag är bara tidelag - av de olika sodomitiska brotten - kriminaliserat.
Först 1864 kriminaliserades alla sodomitiska brott, inklusive kvinnors homosexualitet.
Men av de redovisade fallen av homosexualitet i HD finns inte ett enda mål 1871-1943 som berör kvinnlig homosexualitet.
Under samma period kom ett tiotal mål rörande män upp i HD, varav flertalet ledde till friande dom, villkorliga straff och endast fyra till fängelse eller straffarbete. Bara i något enstaka fall tycks HD dömt till frihetsstraff om det handlat om vuxna personer som av fri vilja begått homosexuella handlingar.
1944 avskaffades straffen för homosexualitet mellan vuxna över 21 år.
Det visar sig alltså att rättsskipningen i Sverige inte varit fullt lika onyanserad som det framställs i filmen. Ett hårdare "straff" för avvikaren var antagligen den skandalisering som följde och skvallerpressens ältande.
Expressens rubrik "Nu avslöjas stjärnans hemliga dubbelliv" är från 2016.Intresset för att tjäna pengar på artisternas skrev är oförändrat.
Personligen lämnade mig dokumentären med en tomhet. Jag hade velat veta mer om hennes sångkonst.
Dagens omarbetning av svensk kulturhistoria till en historia om homosex (alltifrån Selma Lagerlöf till Karl Gerhard) tråkar ut mig. Bisaken görs till huvudsak. Gärningen försvinner i dimman av spekulationer. Måste allt stort och vackert demonteras till "this old in-and-out", som Amelia Adamo brukar säga?
red
I den lilla staden med svenskt drottninganamn, där jag gick i skola, drar jag mig till minnes en lång rad lesbiska pedagoger. Flera av dem var sina skolors rektorer, andra var framstående pedagoger. Eftersom flera av dem redan uppnått hög ålder på 60-talet, betydde det att de accepterats sådana de var redan före krigsåren på 40-talet.
SvaraRaderaFlera av dem motsvarade inte schablonbilden av hur en lesbisk kvinna skall bete sig, dvs. karlaktigt, men det fanns en som gjorde det. Klädd i långbyxor cyklade hon hem från rektorskansliet, när hösten nalkades klättrade hon upp på sitt hustak som hon själv lagade tätt för höstregnen. En person med stor auktoritet, omtyckt av hela staden, ingen jäkel hade kommit på tanken att beskylla henne för någonting olämpligt, trots att hon umgicks med sin väninna utan smussel.
Vi barn tänkte inte i de termerna överhuvudtaget, däremot förstod vi senare att våra föräldrar mycket väl kände till vem som umgicks med vem, utan att göra något nummer av det. Den som tror att livet levdes sådant det föreskrevs i lagboken lurar sig å det allra grundligaste.