gerundium

14 september 2017

Sverige måste skriva på!












Konventionen om förbud av kärnvapen är nu öppet för ratificering. Så snart 50 stater skrivit på har det laga kraft. 122 stater, en majoritet, röstade för detta fördrag i juni.

På kartan syns att det är praktiskt taget hela Mellan- och Sydamerika, nästan hela Afrika, Mellanöstern, Centralasien och Sydostasien. 40 procent av världens befolkning som antagligen snart kan vara mer än hälften.

Sverige är alltså i  gott sällskap.

De forna sovjetrepublikerna i Centralasien samt Kazakstan har för övrigt bildat en kärnvapenfri zon.

Nya Zeeland är också med, trots att landet har försvarssamarbete med USA. Landet beslöt för 30 år sedan att bli en kärnvapenfrizon med följd att USA:s örlogsfartyg har hållit sig borta från dess vatten i alla år.

USA deklarerar nämligen av princip aldrig vilka av deras fartyg som bör kärnvapen och vilka som inte gör det.


I Dagens Nyheter idag riktar nio nobelpristagare inklusive Max Tegmark en uppmaning till Sverige att skriva på kärnvapenförbudet, precis som avsikten var innan USA:s försvarsminister James "Mad Dog" Mattis blandade sig i och i hotfulla ordalag uppmanade Sverige att inte skriva på.

Precis som de nio påpekar är detta inte en öst-västfråga. Ryssland motsätter sig kärnvapenförbud eftersom landet befarar att den strategiska balansen mot USA skulle gå förlorad, då USA idag förfogar över oändligt mycket större konventionella resurser.

Snarare är det en fråga där icke-kärnvapenmakter står mot kärnvapenklubben - nio länder - som tror sig ha ett egenintresse av att inte förbjuda kärnvapnen. Klubben har lobbat hårt mot förbudet och bl.a. förhindrat att förbudstraktaten fick en skrivning om verifiering via IAEA.


Den ryske kärnvapenexperten Andrej Baklitskij tror på det hela taget  att det nya fördraget i huvudsak blir deklarativt och en verbal förstärkning av den skrivning som redan finns i NPT-avtalet om att alla måste verka för kärnvapnens avskaffande. (Ett åtagande som förstärktes av 64-punktersprogrammet som antogs vid en uppföljningskonferens 2010).

Emellertid menar Baklitskij att fördraget kan få konkreta följder redan nu. Om förbudsanhängarna sluter sig samman kan de fatta FN-beslut som blir obehagliga för "klubben". Marshallöarna, som redan stämt USA för brott mot NPT, har nu tre möjligheter - antingen riva upp kontraktet om uthyrning av 11 öar åt USA:s kärnvapenexperiment, avstå från att underteckna konventionen eller underteckna konventionen och samtidigt bryta mot den.

Nya Zeelands exempel hotar dessutom att sprida sig, skriver Baklitskij. Vietnam har röstat för konventionen och det kan innebär att ryska atombestyckade ubåtar inte kan bunkra i Cam Ranh Bay.

Ett annat exempel är att Kazakstans leveranser av uran till Indien sannolik måste avbrytas.

Med tanke på Nya Zeelands kärnvapenförbud och även Finlands grundlagsskrivning mot kärnvapen kan man fråga sig varför James Mattis  beslutat sig för att sätta press på Sverige.

Om Finland och Ntya Zeeland har försvarssamarbete med Nato och kärnvapenförbud, varför är det inte möjligt för Sverige?

Svaret på den frågan har sannolikt bara Pentagon - och det är hemligt. Vi kan bara spekulera.

Mina spekulationer ser ut så här:

1. USA bedömer att de baltiska staterna vid en stormaktskonflikt inte kommer att kunna försvaras. Därför är det inte möjligt att placera kärnvapen där, ens i skarpt läge. Detsamma gäller Finland.

2. Återstår då Sverige som en framskjuten bas för kärnvapen vid Östersjön. S:t Petersburg och Kaliningrad kan nås med kortdistansmissiler.

De kritiska röster under debatten om värdlandsavtalet som bl.a. pekade på risken för att Sverige skulle kunna bli bas för Nato:s kärnvapen kanske hade mer rätt än de visste.

"Mad Dog" Mattis särbehandling av Sverige - gentemot Finland och Nya Zeeland - avslöjar de verkliga intentionerna.


Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Apropå USA. Är det något som vet hur många generaler ska kunna ingå i en regering innan vi kan börja prata om en styrande militär junta?

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.