Det Ryssland vi aldrig får höra

Den här YouTube-videon är en timme lång och den är på ryska. Men man kan ställa in maskinöversatt svensk text. (Nästan obegripligt - välj hellre engelska). Men det kan i alla fall ge ett visst intryck av ett möte mellan två ryska intellektuella.

Postumt visas en aldrig tidigare sänd intervju med författaren Eduard Limonov.
För engelsk text:

klicka

Inställningar (kugghjul)

undertexter

klicka på pilen

översätt automatiskt

välj språk (engelska mer begripligt än svenska i detta fall)

Vladimir Pozner 85 år är en institution i ryskt kulturliv. Med tre pass i fickan (han föddes i Frankrike, växte delvis upp i USA) har han i kraft av faderns (Vladimir Pozner d ä) och sina egna meriter blivit en uppskattad oberoende kraft. Alltid beredd att mildra ryska utfall mot västvärlden liksom att luckra upp den västliga russofobin.

Eduard Limonov, 77 år, avled nyligen i cancer. Till skillnad från Pozner kom han från ingenstans, från det ryska folkdjupet, emigrerade till USA där han romandebuterade, och återvände till Ryssland 1991 efter ett mellanspel i Frankrike. Han kände väst lika bra som Pozner och är fri från illusioner om dess demokrati. Han försvarar det sovjetiska "imperiet" som en lyckad internationalistisk (icke-nationalistisk) konstruktion. Och han försvarar den vanlige ryssens känsla för "rättvisa" (spravedlivost) som ett värde överordnat "demokrati".

Han tillhörde den utomparlamentariska oppositionen och deltog i grundandet av rörelsen "Ett annat Ryssland". Ett tag tågade han och hans "national-bolsjeviker" (obs. inte nationalistiska bolsjeviker) tillsammans med Kasparov och Navalnyj, men den enheten upplöstes när han såg att de kapitalstarka liberala krafterna inte alls var inställda på att mobilisera folket.

Om det forna Sovjetunionen säger han i Pozners intervju att han visserligen önskar den tillbaka som statsbildning, men att den betydde ofrihet för honom själv. Eliten som hade makten i Sovjet ser han som lika föraktlig som Putins elit. Limonov fick för övrigt sitta i Putin-fängelse två och ett halvt år för det han själv kallar "ett alltför tidigt försök" att i Kazakstan uträtta det som uträttats på Krim.

För somliga är Limonov anatema, en förfärlig och farlig revolutionär. Det är han kanske för Pozner också, men Pozners storhet är att också kunna betrakta honom som en viktig rysk författare.

Självklart finns inte ett enda ord av Eduard Limonov översatt till svenska. Däremot har vi sådana hyllvärmare som Solzjenitsyns "Det röda hjulet" och säkert ett tjugotal anti-Putin paskviller i handeln.

Detta är landet där vi tittar på Ryssland genom ett förskräckt dörröga istället för att slå upp ett panoramafönster.

Stefan Lindgren