FiB

23 oktober 2021

Yttrandefriheten i rännstenen

Atombomben över Hiroshima - förintelse med litet f.

Den sittande regeringen tycks beredd att låta yttrande- och tryckfriheten inskränkas ytterligare, enligt samma modell som prövats i bl.a. Frankrike och Tyskland.

Dvs. det ska bli förbjudet att "förneka" Förintelsen (med stort F), ett begrepp som grundas på en amerikansk TV-serie.

Det var CBS-serien "Holocaust" från 1978 som grundlade begreppet Förintelsen (med stort F). Dessförinnan var det mycket ovanligt att använda det med stor bokstav. Före 1960 användes begreppet förintelse (holocaust) knappast alls i  västvärlden.

Det infördes i avsikt att avgränsa och absolutisera (och i många fall även överdriva omfattningen av) judarnas öden i förintelselägren.

Sanningen att de flesta judar mördades av tyska trupper och deras handgångne män från bl.a. Baltikum och Ukraina på sovjetiskt territorium, som en oskiljaktig del av Tysklands förintelsekrig mot Sovjetunionen, en förintelse som därmed mörkades.

Med sex miljoner offer i "Holocaust" kunde man sätta punkt för diskussionen om de 27 miljonerna sovjetiska offer - eller de 30 miljonerna offer i Japans krig i Kina samt en hel del andra folkmord och massmord som bedrevs i Hitlertysklands strävan efter världsherravälde - USA:s atombomber över Japan icke att förglömma..

Genom att nu juridiskt skydda en specifik historietolkning kommer denna att permanentas och nötas in i kommande generationer skolbarn.

Den historieskrivning om andra världskriget som föreskrivs i ett antal EU-resolutioner inkluderar bl.a. följande lärosatser:

- att Sovjetunionen och Tyskland startade andra världskriget tillsammans,

- att världskriget började med det tysk-sovjetiska ickeangreppsfördraget i augusti 1939,

- att Hitlertyskland och Sovjetunionen delade upp Europa mellan sig,

    - att sovjettrupperna i krigsslutet inte befriade utan förslavade de länder som de nazityska trupperna drevs ut ifrån.

(Se vidare Stefan Lindgren: "Vitare kan tvätten inte bli".)

Till saken hör att de länder som är mest aktiva för en obligatorisk ny, falsk EU-historia om andra världskriget delvis är samma länder som inte gjort upp med massmord av judar, kommunister, ryssar etc på sina egna territorier.*

I direktiven till utredningen sägs att en lagskärpning behövs som ger tillräckligt tydligt "för samhällets avståndstagande från bl.a. förnekelse av Förintelsen. Europeiska kommissionen har också ifrågasatt det svenska genomförandet av EU-rättsliga bestämmelser om kriminalisering av offentligt urskuldande, förnekande och flagrant förringande av folkmord och vissa andra brott."

Det finns inga andra exempel på folkmord än just "Förintelsen" i direktiven, vilket gör karaktären av särlagstiftning till skydd för en specifik lobby uppenbar.

Meningen är att utredningen inte bara ska formulera ett nytt "förnekelsebrott" utan också, om detta lyckas, föreslå inskränkningar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I rännstenen med tryckfriheten med andra ord...

"De lögner som sprids kan t.ex. handla om att judarna har hittat på eller överdrivit omfattningen av Förintelsen. Det är i de fallen fråga om falska påståenden som ingår i en bredare antisemitisk berättelse", heter det i direktiven.

Men hur ska det gå till att särskilja onda avsikter i en vetenskaplig diskussion om historiska fakta? Judiska och polska forskare anser nu att antalet döda i Auschwitz var mindre än hälften av de fyra - eller sex - miljoner som angavs i fyrtio år. Det faktiska antalet var förmodligen mellan 1,1 miljoner och 1,5 miljoner - och minst 90 procent av offren var judar, menar man nu.

Även
lögnaktiga beskrivningar av andra världskrigets grymheter har spelat en stor roll för att driva på forskningen under efterkrigstiden, i den mån det tvingat forskare att förnya och skärpa framställningen av de historiska skeendena.

Mer insiktsfulla aktivister mot antisemitism, t ex Svante Weyler (t.v), ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, har av förklarliga skäl uttalat tvivel mot laginitiativet.

Fri forskning är inte bara en vacker princip att citera i högtidstalen, det har också visat sig vara den bästa praktiska vägen att upprätthålla sanningskraven och hålla det historiska medvetandet vid liv.

Det är anmärkningsvärt att en socialdemokratisk minister tar ett initiativ som i förlängningen skadar både yttrande- och tryckfriheten och den fria forskningen.

Till saken hör att det redan idag är möjligt att ställa personer inför rätta som hävdar avvikande uppfattningar om "Förintelsen". Det framgår t.ex. av ett rättsfall som gällde uttalanden i ett närradioprogram som bl.a. ifrågasatte att Förintelsen ägt rum och där uttalandena fått en sådan utformning att de enligt hovrätten klart uttryckte missaktning för den judiska folkgruppen som sådan och var att bedöma som hets mot folkgrupp (RH 1991:20).

Men det räcker uppenbarligen inte för anhängarna av inskränkt yttrande- och tryckfrihet. Tricket att skylla på EU kan inte frita den svenska regeringen från ansvar.

EU-rådet fattade 28 november 2008 det s k rambeslutet (2008/913/RIF) om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen. 2014 följdes detta beslut upp med en granskning av medlemsländernas lagstiftning. Knappast något land fick godkänt av kommissionen.

Det föreligger alltså ingen tvingande situation för regeringen. Ingenting hindrar den från att hävda yttrande- och tryckfriheten mot byråkratiska krav som går långt utöver de åtagande Sverige gjort i Lissabonfördraget.

Att EU-kommissionen i en formell underrättelse den 18 februari 2021 gjort gällande att Sverige bl.a. har underlåtit att anta lagstiftning som införlivar rambeslutets bestämmelser hade lätt kunnat avvisas som en otillbörlig inblandning.

Utredningen som tillsatts ska bestå av representanter för riksdagspartier under ledning av justitierådet Stefan Johansson redovisa sitt resultat i april 2023.

 Stefan Lindgren 

* Två böcker som t ex skildrar det officiella Litauens förnekelse av jude-, kommunist- och sovjetförföljelser är Ruta Vanakaites "Vårt folk" och Silvia Fotis "Nazi's Granddaughter"

4 kommentarer :

  1. Man hör inte mycket om dom 7-8 miljoner tyskar som dog i olika koncentrationsläger
    1945-55 många med judiska lägerkommendanter.

    SvaraRadera
  2. Låter som en skröna. James Bacque från Kanada har skrivit en bok ("Other losses") om att kanske en miljon tycka krigsfångar dog i uppsamlingsläger vid Rhen efter kriget. Det var USA som bar ansvaret. Judiska hämnare typ filmen "Inglorious Bastards" är nog mest en kittlande Hollywoodversion. Överlevande judar hade nog fullt upp efter kriget på att rehabilitera sig och många flyttade till Israel.

    SvaraRadera
  3. En ganska väldokumenterad skröna i så fall.

    "Vilken blev då totalsiffran för svältpolitikens offer i det ockuperade Tyskland åren 1945-1950? James Bacque kommer i sin senaste bok fram till siffran nio miljoner döda."

    https://www.eaec-se.org/articles/Adelskogh/Vae-Victis-Om-Forintelsen-Av-Tyskland.htm

    SvaraRadera
  4. I "Other Losses" är Bacque ganska väldokumenterad. I en efterföljande bok, Crimes And Mercies (1997), hävdade Bacque att allierad politik ledde till att 5,7 miljoner civila dog i förtid bland urbefolkningen i Öst- och Västtyskland (utöver den registrerade dödligheten) mellan folkräkningarna i oktober 1946 och september 1950, 2,5 miljoner etniska tyska flyktingar från Östeuropa och 1,1 miljoner tyska krigsfångar på grund av allierade svält- och utvisningspolitik under de fem åren efter andra världskriget.

    "Dog i förtid" är ett ganska flytande begrepp. Klart är att medellivslängden måste ha sjunkit i efterkrigstyskland. Men vad jämför vi med? Jämfört med tillfångatagna sovjetsoldaters öden klarade sig tyskarna bra. Civilbefolkningen klarade sig mycket bra. I Ryssland har de demografiska ärren fortfarande inte läkt.

    Adelskogh är en revisionist som tycks ute för att svartmåla Sovjets insatser i andra världskriget. Han låtsas helt omedveten om den grundläggande skillnaden mellan Nazityskland och Sovjet. I praktiken en apologi för nazismen...

    Om 50 000 i en angripararmé dör är det inte att likställa med om 50 000 som bara försvarat sitt land dör. Elementärt.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.