Jag har ännu inte sett filmen ”I väntan på Jan Myrdals död” och kan inte uttala mig om den. Vänner säger att den är mycket bra.
Men en felaktig föreställning som kommit i omlopp är att Myrdals flytt till Varberg berodde på att han kommit ”på obestånd” och att hotellentreprenören Lars Diding ”gav” Myrdal och hans bibliotek bostad.
Sanningen är att han var långtifrån på obestånd. Visserligen hade en omläggning av taket på Myrdals hus i Skinnskatteberg dränerat hans ekonomi en smula, men han hade en bra pension och han hade den statliga författargarantin som garanterade honom en inkomst motsvarade 236 500 kr/år efter avdrag för kostnader i rörelsen.
Mot slutet ångrade han bittert att han hade låtit sig övertalas att flytta till Varberg. Hade samlingarna blivit kvar i Skinnskatteberg och han donerat dem med fastighet till Jan Myrdal-sällskapet hade Sällskapet idag inte varit inhysingar hos Diding och helt beroende av dennes välvilja. Dessutom hade JM:s privatekonomi varit bättre. I Varberg betalade han 7 000 kr i månaden för bostad.
Det som hände är - och kan användas som - ett praktexempel på hur sponsring (nästan) alltid kommer med ett pris. I det här fallet var priset rätt högt.
Myrdal
fick stå ut med att trakasseras av hotelldirektören
som slutkörd och döfärdig. Hans inlägg i dagsdebatter avfärdades
som ”rödbruna”, vilket hejades på från Clarté.
Det förmörkade naturligtvis Myrdals sista år. Som om
det inte räckt med att han i princip var portad i
svensk press, inklusive Aftonbladet som han skrivit
för under merparten av sitt liv. Norstedts förlag
utgör ett lysande undantag som 2019 bröt blockaden
genom att ge ut Myrdals ”Ett andra anstånd”. Med den
boken som isbrytare kunde samma år ett seminarium
kring JM:s författarskap anordnas på ABF i Stockholm
(se boken ”Den vanartige Jan Myrdal” som kan beställas
från www.gkjm.se).
En
dag, inte nu, men om några decennier kommer det säkert
att dyka upp någon forskare som är beredd att frilägga
hela denna historia om hur det etablerade Sverige
stötte ut och försökte tysta Jan Myrdal långt före
hans död. Det är för övrigt en historia som upprepas
(ta C J L Almqvists öde!) och som har djupa rötter.
Man kan ju fundera hur det kommer sig att en stad som
Wien har ett dussintal morgontidningar medan Stockholm
har två. (Länderna har jämförbar storlek).
Sverige är en säregen hemvist för åsiktsmonopol, dit
demokratin kom senare och mer urholkad än i omgivande
länder, och därför var Jan Myrdal som i olika lägen
djärvt ställde sig på de förtryckta folkens sida, en
aberration, en omöjlighet, dömd att suddas ut.
Därför
kan vi också vänta oss mer i stil med Martin Jonols
spya i SvD 1 oktober. Som född 1960 kan Jonols inte
veta mycket om vare sig FNL-rörelsen eller hur vi
läste Mao. Men jag kan förstå att det gick snett för
en del barn av den generationen som ibland övergavs
under mamma och pappas möten eller rentav någon gång
blev kvarglömt på dagis.
Men återigen, som Hemingway säger: "En olycklig barndom är en författares största tillgång".
Stefan Lindgren
Såg filmen igår på Hagabiografen i Göteborg. Ganska många i publiken, mest s. k. "grå pantrar". Myrdal imponerade med sin vitalitet och tankeförmåga. Och arbetsförmåga efter fyllda nittio. Det är klart att Lasse Diding utnyttjade Jan Myrdal i marknadsföringen av sina hotell i Varberg men utan Diding i bakgrunden förefaller det högst osäkert att den sista boken "Ett andra anstånd" hade kunnat färdigställas och givits ut. Filmen riktar sig förstås till alla de som läst Myrdals böcker och därmed har ett slags förhållande till författaren.
SvaraRaderaUtan Diding skulle inte "Ett andra anstånd" ha blivit skriven, säger du. En befängd tanke.
SvaraRaderaMyrdals tandläkare gjorde nog nog mer till än hotelldirektören som skickligt planterar sina myter här och var.
Vid ett tillfälle var jag tvungen att hota Diding med polisanmälan för att få honom att sluta trakassera Myrdal.
Nu uttryckte jag mig inte riktigt på det sättet, jag skriver färdigställas och givits ut och inget annat. Konflikterna och bråken mellan Diding och Myrdal tas också upp i filmen och utifrån det förefaller det inte osannolikt med hot om polisanmälan mot Diding. Menar du att "Ett andra anstånd" hade blivit färdigställd och utgiven även om författaren bott kvar i skogen utanför Skinnskatteberg?
Radera"...i skogen"?? Myrdal bodde ju i en fastighet som Gun ärvt av sin morbror, en mångkunnig järnvägsarbetare och de hade gjort flera tillbyggnader. Han förebrådde sig själv för att han inte tänkt igenom situationen när han flyttade till Varberg. Även vi i hans omgivning förfördes av den rike "mecenaten" som delade ut små kort med fria hotellnätter till journalister och andra personer med inflytande. Hur många mottog sådana mutor?
SvaraRadera