SVT hyfsar Nato-språket

Det är uppenbarligen nya regler som gäller i public services nyhetsförmedling. All Nato-propaganda har prio 1. Inga kritiska frågor.

Igår framträdde chefen för Nato:s ubåtsstyrkor, USA-amiralen Thomas Wall i Rapport.

1. Han sa: att Nato i Östersjön måste bli mer aggressivt i sina övningar i Östersjön, vilket översattes till "offensivt".

Vem har bett SVT att renskura Nato:s budskap? Tål inte svenska folket sanningen om vad Nato är?

Av samma skäl kallas Nato i public service-media för "försvarsalliansen Nato", vilket Nato aldrig kallar sig självt ens. Det vore Atlantpakten främmande att sätt sina kärnvapenresurser under skäppa.

2. Han förklarade också att ubåtsövningar är riktade mot "Ryssland och Kina". 

Ursäkta en fåkunnig, vad har Kina med ubåtskrig i Östersjön att göra? Och för övrigt, vad har Atlantpakten Nato med Kina att göra?

Vad som skiner igenom i intervjun är att USA:s elit verkligen fortfarande upplever sig som världsalltets herrar och att de har en långsiktig strategi för att "reducera" Ryssland och Kina till ett format som Vita huset tycker är lämpligare.

Dessa aningslösa herrar tycks aldrig begrunda det faktum att  de möjligen kan behärska "den gyllene miljarden" men inte de andra sju.

Just nu firar de tanklösa Nato-epigonerna i Sverige sin "stora" framgång att efter två år ha fått ja från Erdogan.

Med tanke på att utrikesminister Billström avvisat varje "förhandling" med Viktor Òrban - en förolämpning i sig, ska man inte utesluta nytt mackel.

Under alla förhållanden är Nato en väststruktur som överlevt sig själv och som efter den totala bankrutten i Afghanistan nu har en lika stor bankrutt att vänta i Ukraina.

Varför Sverige till varje pris skulle hoppa på det tåget för att få dela de kommande nederlagen är svårt att förstå. Det var inte moderaterna som utdelade dödsstöten åt alliansfriheten, inte heller de borgerliga eller Sverige-demokraterna.

Det var en socialdemokratiska ledningen. Se den norska serien "Makten" på  SVT-play så förstår ni mer. Där sitter CIA med som konsult i varje regeringsombildning. Skillnaden är att i Norge fanns det motstånd, inte i Sverige (Göran Greider får förlåta).

Stefan Lindgren