Buffalo Bill synad på nytt

På världsutställningen i Chicago, 1893, kunde 20 miljoner besökande se ”det uttorkade liket av ett indianskt spädbarn” i en monter. Med den makabra scenen inleder Éric Vuillard sin senaste bok på svenska – Jordens sorg. En historia om Buffalo Bill Cody. (2024, Lind & Co).

Kaj Odelstål har läst boken och tipsar om att författaren snart kommer till Sverige för att gästföreläsa.Utställningen arrangerades för att fira fyrahundraårsminnet av Columbus ”upptäckt” av Amerika, men Vuillard låter sin inledningsscen bli en sinnebild för de fruktansvärda konsekvenser ”upptäckten” fick för indianerna och för vår vrångbild av historien.

Den ene av bokens huvudpersoner är Buffalo Bill, en vildavästernhjälte som skapats av amerikansk showbiz. Den andre är den legendariske indianhövdingen Sitting Bull som i spetsen för sina krigare besegrade general Custers kavallerister vid Little Bighorn i slutet av juni 1876. Berättelsen om dessa två historiska gestalter har format vår uppfattning av hur den amerikanska civilisationen spreds från kust till kust över indianernas grässlätter. Vuillard visar i sin bok hur förljugen vår bild är av vad som hände.

Några år in på 1880-talet hade Buffalo Bill skapat en cirkusföreställning, Wild West Show. Tiotusentals betalande åskådare lockades till föreställningar som turnerade runt i USA och sedermera även i europeiska storstäder. År 1885 skrev Sitting Bull kontrakt om att uppträda med Wild West Show. Vid det tillfället togs ett foto av honom och Buffalo Bill sida vid sida. Éric Vuillard gör en spännande analys av fotot där han avslöjar den vite mannens arrogans och den översittarton som skulle komma att genomsyra Wild West Shows föreställningar. Sitting Bull var ett stort dragplåster för cirkusshowen, men efter ett år avslutade han sin karriär inom showbiz och återvände hem.

På hösten 1890 anlände Buffalo Bill med sin Wild West Show till Europa och uppträdde i regionerna Alsace och Lorraine. Cirkussällskapet förde med sig mängder av rekvisita och åtskilliga redskap för att bygga tält och annat. För att genomföra ett uppträdande behövdes minst 800 personer, 500 hästar och till och med ett tiotal bisonoxar. Éric Vuillard kommenterar kort: ”Man kunde tro att det var en ny Noaks ark.”

Vid juletid 1890 i Nancy, Lorraine, fick Buffalo Bill rapporter om att indianerna i Amerika hade inlett ett uppror. Han återvände skyndsamt till USA, men innan dess hade han ordnat så att hans anställda med djur skulle få bo på ett slott (Benfeld) utanför Strasbourg. De boende i trakterna däromkring kunde därför se betande hästar och bisonoxar i skogarna och på fälten. Inne i byarna och i städerna kunde Alsacebor se berusade indianer och cowboyer ragla omkring.

Uppgifterna om att en indianrevolt var nära förestående i Dakotaterritoriet var rykten som spreds av traktens ranchägare i akt och mening att så split mellan indianer och småbönder, dvs. att söndra och härska. I området fanns bönder som brukade sina små jordlotter i sitt anletes svett. Ranchägarna bedrev extensiv boskapsuppfödning och ville komma åt småböndernas mark som splittrade betesmarkerna. De bildade beväpnade medborgargarden, Home Guard, som trakasserade indianerna.

Efter med en skärmytsling med dödlig utgång mellan indianer och de beväpnade medborgargardena skärptes motsättningarna ytterligare mellan grupperna. Sitting Bull bodde i Syddakota, i reservatet Great River. Dit anlände ridande polis i mitten av december 1890 för att arrestera Sitting Bull som betraktades som ledare för det påstådda upproret. Tumult uppstod. Skott avlossades och Sitting Bull sårades för att strax efteråt mördas av en polis utanför sitt tält.

Indianerna flydde och under svåra umbäranden nådde de platsen Wounded Knee. Poliser och soldater var på jakt efter indianernas vapen och förföljde dem dit. Skottlossning och kaos följde, och de försvarslösa indianerna besköts på avstånd med Hotchkisskanoner. Ett hundratal döda indianer kastades efter någon tid ned i en massgrav. I skolböcker har massakern kallats för Slaget vid Wounded Knee.

Buffalo Bill återvände till Alsace-Lorraine men dessförinnan besökte han platsen där Sitting Bull mördats. För ”en handfull dollar” köpte han indianhövdingens tält och häst som han tänkte använda i Wild West Shows förställningar under den fortsatta turnén i Europa. Buffalo Bill skämdes inte, han anställde till och med indianer som överlevt massakern i Wounded Knee. ”Det är en bra casting, noterar Vuillard lakoniskt.

I kapitlet ”Slaget” vid Wounded Knee låter författaren läsaren få uppleva en sådan förljugen föreställning. Hans berättarförmåga fängslar läsaren totalt. Man kan förnimma lukten av krutrök och hästspillning, känna sanddammet i näsan, höra åskådarnas applåder och vrål och buanden åt indianerna.

I den här versionen stupar indianhövdingen Sitting Bull – dvs. skådespelaren - under ädel kamp mot soldater. Skådespelaren rider på Sitting Bulls egen häst och möter döden utanför hans riktiga tält. Här mördas inte indianhövdingen av poliser i den råkalla decemberdagen 1890 som i verkligheten. Publiken är i extas och kräver ett dacapo på den ädla striden, vilket de får. Indianhövdingen dör ännu en gång i hjältemodig strid. Éric Vuillard konstaterar: ”… massakern har omvandlats till en rad nervkittlande episoder…”.

Efter föreställningen säljer indianerna tomahawker eller fjädrar, ”… produkter som härstammar från folkmordet på dem.” Idag kallas det för ”merchandising” påpekar författaren med viss avsmak.

Den förljugenhet som finns i narrativet om hur Vilda västern vanns åt den vite mannen i Washington demaskerar Éric Vuillard i sin utmärkta bok, och med drypande ironi sammanfattar han: ”Allt detta ger ett exemplariskt verk, exemplariskt amerikanskt, ett fantastiskt bidrag till civilisationens historia.”

I sin bok inflikar författaren exempel på hur ”Järnhästen” drar fram över prärien och gör ”järnvägskejsaren” Vanderbilt omåttligt rik när rälsen läggs ut över indianernas betesmarker. Bisonoxarna utrotades nästan helt och indianerna kom att leva i misär i reservaten.

Författaren berättar också om Buffalo Bills privatliv med bl.a. tvivelaktiga kvinnoaffärer. Vet alla om att han grundade en stad, Cody, i Wyoming? Den finns kvar! Efter att ha läst boken vill jag inte besöka den staden.

Vi 40-talister som växte upp i söderförort gick ofta på matinéer och såg åtskilliga vildavästernfilmer. Efter filmen lekte vi indianer och cowboyer. Vi som tilldelats rollerna som indianer förlorade alltid, men innan vi tömt nederlagets bittra kalk gav vi upp våra krigstjut. Vrålade med handflatan mot munnen och stötvis, ho-ho-ho-ade! Att indianer hade ett sådant stridsrop trodde vi på men det är en skapelse av Buffalo Bill Cody, den man som blev förmögen på att sälja in ett folkmord och en massaker.

Kaj Odelstål

Vuillard, Éric, Jordens sorg. En historia om Buffalo Bill Cody. (2024) Lind & Co, Stockholm.

Missa inte!

Onsdagen den 26 februari 2025 har Éric Vuillard ett boksamtal med Athena Farrokhzad på Stadsteatern, Hörsalen kl. 1930. Samtalet förs på svenska och franska. Biljett bokas och köps. (https://kulturhusetstadsteatern.se/litteratur/eric-vuillard-frankrike)