I skuggan av Tigrarnas terror

Women’s Prize for Fiction 2024 gick till den amerikanska författaren V.V. Ganeshananthan för hennes roman Brotherless Night. Den utspelas i Sri Lanka under de första åren av det kvartssekellånga inbördeskriget.

Gunnel Engström har läst boken som snart kommer på svenska under toteln  Nätter utan mina bröder.
Huvudpersonen, Sashi, är 16 år när berättelsen börjar 1981 och det är hennes röst vi hör i hela romanen. Hon är enda dottern i en tamilsk kultiverad medelklassfamilj och drömmer om att bli läkare.

Hennes tillvaro kommer dock att helt ställas på ända. År 1983 inträffar ”Black July” när singalesiska lynchhopar genomför pogromer mot tamilerna. Tusentals dödas, och tamilska hem och butiker plundras, bränns och förstörs. Detta sker utan att regeringen ingriper.

Snart är inbördeskriget ett faktum och Sashis harmoniska familj kommer att slitas sönder när de fem barnen väljer olika vägar. Tamilerna organiserar sig i flera olika, sinsemellan fientliga, motståndsgrupper.

Den mest kända av dem är de tamilska Tigrarna och till dem ansluter sig två av Sashis bröder. Den äldste brodern dödades under juliupploppen 1983, och den yngste inser att Tigrarna är lika skoningslösa som den singalesiska majoriteten och vägrar samarbeta med dem. Sashi påbörjar så småningom sina medicinstudier och rekryteras av Tigrarna till deras sjukhus i Jaffna. Hon är inte en sympatisör men övertygas av argumentet att hon som läkarstudent är skyldig att hjälpa alla som behöver vård, och så småningom blir hon alltmer tagen i anspråk.

Under åren som går blir tillvaron alltmer outhärdlig för tamilerna. De blir offer för både regimens flyg- och artilleriattacker, Tigrarnas terror och under en tid även för övergrepp från en indisk ”fredsbevarande” styrka. Samtidigt som Sashi fortsätter sina studier arbetar hon på tamilernas sjukhus, och hon blir alltmer kluven till det hon gör.

Gör hon rätt som hjälper en organisation vars metoder hon är så kritisk mot? Tillsammans med en av sina lärare och dennas make skriver hon en serie rapporter om brott som begås mot mänskliga rättigheter. Dokumentationen utgår från undersökningar och intervjuer med civila. På så vis blir också hon en måltavla för Tigrarna trots att hennes bröder tillhör dem

Sashi berättar om sitt liv och sitt arbete fram till 1989, men bokens första och sista kapitel är från 2009. Då bor Sashi i New York men återvänder för ett besök på Sri Lanka och platsen för massakern på tusentals civila tamiler som blev slutet på inbördeskriget.

Romanen berättas i första person av en ung kvinna och det är hennes perspektiv, hennes tillvaro och hennes tankar som allt utgår från. Den är både ett slags memoar och ett historiskt reportage. Som läsare kan man sakna ett ”politiskt perspektiv”, t.ex. ett resonemang om de äldre brödernas motiv för att gå med i Tigrarna och vad som utgör bakgrunden till konflikten.

Dessutom gör det faktum att Sashi är så god, så samvetsöm och osjälvisk att romanen emellanåt ger läsaren en känsla av en ”flickbok” från tonårstiden – trots det allt annat än idylliska innehållet där våldet hela tiden är närvarande. Välskriven, engagerande och intresseväckande är den likväl, och det är svårt att lägga den ifrån sig.

Inbördeskriget på Sri Lanka pågick i 25 år men är så gott som bortglömt idag. Slutet på boken påminner ändå om hur kallsinnigt det så kallade världssamfundet förhåller sig till somliga övergrepp. I maj 2009 hade tiotusentals civila tamiler tagit sin tillflykt till en strandremsa (en ”no fire zone”) där de klämdes mellan regeringstrupperna och Tigrarna och besköts från båda sidor.

Där och då ingrep inte FN för att sätta stopp för den massaker som blev följden. Detta var ju en tid av ”war on terror” och att begära en humanitär paus skulle vara att ge efter för terroristerna, dvs. Tigrarna. Men som författaren kommenterar i slutet av boken: att passivt åse en massaker – kan det kallas för något annat än terrorism? Nog är det en fråga som tyvärr är lika aktuell idag.

Boken kommer på svenska i april med titeln Nätter utan mina bröder (Historiska media) i översättning av Annika Sundberg.

Det finns en prisbelönt dokumentärfilm om inbördeskrigets sista veckor från 2013 som heter No Fire Zone: the Killing Fields of Sri Lanka.

Gunnel Engström