Grundlagsutredningens förslag om indragning av svenskt medborgarskap är en skrämmande mätare på hur långt rättsrötan gått i Sverige.
Gällande grundlag förhindrar indragning av medborgarskap som straff för begångna brott. Den bakomliggande - riktiga - filosofin är väl att den brottslighet vi odlat fram i Sverige inte ska vältras över på andra länder.
Det vill justitieministern och Tidöpartierna ändra på.
Man vill nu tumma på principen att medborgarskap inte ska kunna återkallas på grund av brott. Men samtidigt anser utredningen att det är omöjligt att pårcisera vilka brott som ska kvalificera för förlust av medborgarskap.
Följden blir att grundlagen förses med ännu en gummiparagraf som - teoretiskt - ska preciseras i vanlig lag. När det gäller tryckfriheten har den ansestts så viktig att tryckfrihetsbrotten listats i grundlag. Men så viktig tycker man alltså inte att medborgarrätten är. Det är en B-rättighet, som vid behov kan dars in, resonerar man.
De exempel man ger är skrämmande luddiga:
"Genom att begå viss brottslighet mot grundläggande svenska intressen, exempelvis på uppdrag av annan stat, kan det hävdas att den enskilde har visat sig grovt illojal mot svenska staten och därför
inte bör ha rätt att åtnjuta de grundläggande rättigheter som det svenska medborgarskapet medför."
Vad är "brottslighet mot grundläggande svenska intressen" kan man undra? En fras ur någon Säpo-promemoria eller ministertal?
Det är i vart fall inte något användbar grund att upplösamedborgarrätten på.
Jag kan tänka mig många triviala brott som skulle kunna definieras som riktade mot "grundläggande svenska intressen" som verkligen inte borde kvalificiera för så drakoniska straff som indragning av medborgarskaåp.
Att beröva en människa hennes medborgarskap betraktades tills helt nyligen som ett brott mot mänskliga rättigheter. Begreppet ostracism uppkom i det gamla Aten där man kunde landsförvisa folk på 10 år genom omröstning.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.