Lasse Ekstrand skriver på sin blogg idag:
Hellre benen på ryggen än benen i graven. Som den okände filosofen sade. Med största sannolikhet vapenvägrare.
Det krigshetsas och hålls på dagarna i ända. Jag mår illa av att se smågrabbarna i regeringen, statsministern och hans försvarsminister, uppträda som ivriga stridspittar, som det fult brukar heta om vapenglada.
Och ingen vet i vilka eller vems fickor pengarna slinker ner. Korruptionsrykten nedtonas. Likaså rykten om nazi-influenser. Propagandabilden får inte solkas ned. De onda sitter i Kreml, de goda i Kiev.
Världen är svartvit. Är du inte med oss, är du mot oss.
Zelenskyj kan dra vidare på sin europaturné med tiggarpåsen i näven. Omklappad och hyllad av det politiska och militära etablissemanget, vart han än landar.
Jacob Wallenberg gnuggar förstås händerna av förtjusning. Snart är hans penningkista större än Joakim von Ankas. Och pengar luktar inte som bekant. Oavsett hur de genererats.
Jag är för gammal att inkallas. Och för gammal, förmodligen också, för civilförsvarstjänst. Gammeln och jag får stanna hemma i lugnan ro.
Varken Gammeln eller jag fattar varifrån det påstådda hotet mot Sverige kommer, som skulle motivera denna gigantiska upprustning i ett land med stora inhemska behov. De senare försummas, nu är det Försvaret, jag menar krigsmakten, som gäller.
Jag fattar ännu mindre varför regeringen gått med på att amerikanska baser skall få placeras ut på svensk mark. Utan någon som helst insyn. Hörde någon Quisling?
De unga, svenska grabbar och tjejer som riskerar skickas iväg för att dö nånstans ute i världen borde vägra blankt. Varför gör de inte det?
En normalt funtad människa inser ju att det, som filosofen visste, är bättre med benen på ryggen än i graven.
Och en normalt funtad människa fattar att endast förhandlingar kan få slut på dödandet i Ukraina och på rysk mark. Men det förefaller som om man, vilka "man" nu är, till varje pris vill ha krig.
Inget har man lärt av historien och krigens förödelse. Likhögarna har ruttnat. Städerna återuppbyggdes, kan demoleras på nytt.
Det är uppmarschen till ett fälttåg österut vi bevittnar. I Karl XII, Napoleon och Hitlers nederlagsspår.
Det skrämmer, att det kan ske så till synes friktionsfritt. Ett tredje världskrig runt hörnet? Harmageddon med kärnvapen inblandade?
Ryssland kommer inte att lägga sig platt. Det är ett som är säkert.
Jag förblir dialektisk i mitt tänkande. Enligt en bibehållen marxistisk metodologi vid verklighetsstudierna. Myntet har två sidor.
Jag försöker tänka i motsatser för att inte mentalt duka under. När det deterministiskt tjatas om den krigiska utvecklingens nödvändighet. Utan att några alternativ erkänns.
Men var finns motståndet, myntets andra sida, mot det pågående vansinnet? Jag kan inte upptäcka det.
Lasse Ekstrand
https://lekstrand.blogspot.com/2026/07/desertera-vagra-doda.html
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.