Timothy Garthon Ash yrar

I söndagens "Godmorgon världen" talade superprofessorn Timoth Garton Ash om behovet av att göra ett hotande G2 till ett G3, dvs. undvika en situation där världen kommer att styras av USA och Kina i skön förening och se till att EU kommer med i den inre kretsen.

Han påstod att Kina idag behandlar EU med kyligt förakt, och föreslog att EU slog ihop sina Brysselkålar till huvuden för att med en röst kunna tala om var skåpet ska stå, typ "Vi bestämmer om vi vill tala med Dalai Lama".

Hans inlägg var skrämmande okunnigt och bekräftar för vilken gång i ordningen att brittiska intellektuella innerst inne drömmer om det brittiska imperiets återuppståndelse (här gör jag undantag för den lysande historikern Piers Brendon - inte han som spelar James Bond - som nyss kommit med verket "The Decline and Fall of the British Empire; tills du fått tag i den läs hans "Den mörka dalen" om 30-talet.).

Det finns en rad skäl till att EU inte kan bli tredje part i en ny helig allians:

1. Kina verkar inte för en bipolär värld, utan en multipolär och utvecklar just nu livaktiga kontakter med Brasilien, Ryssland, Afrika etc. I en sådan multipolär värld skulle Kina i kraft av sin storhet kunna bli den främste bland likar (primus inter pares).

Men historiskt sett har en sådan kinesisk dominans inte varit alltför blodig - om man jämför med den brittiska eller amerikanska epoken.

2. EU kan aldrig bli en jämbördig partner till USA eller Kina, helt enkelt av det skälet till att organisationen är "still born" (dödfödd). Som en produkt av det kalla kriget har den redan från början sådana lyten att den blivit helt beroende av USA:s nycker och i varje konflikt som utspelats de senaste 20 åren agerat springpojke åt USA. Militärt är EU en osjälvständig bataljon i Nato. Sanningen är att ett Europa utan EU är ett starkare Europa.

3. Att som Timothy Garton Ash rekommendera EU att bli en monolitisk enhet som "talar om var skåpet ska stå" för världens folkrikaste nation är den snabbaste vägen till nederlag, isolering och självförnedring. Varje europeisk politik i Asien, Afrika och Latinamerika måste utgå från det faktum att européerna i flera hundra år har våldtagit, plundrat och toppridit dessa länder. Tänk på frågan till Gandhi "What do You think of european civilization?" "That will be a good idea", svarade Mahatma.

I synnerhet gäller detta Kina. Vad gäller Dalai Lama så är det skillnad på Richard Gere och en organisation som gör (falskt) anspråk på att representera 800 miljoner européer. I Geres fall är ett möte med Dalai Lama en fjäder i hatten. I Europas fall bara en påminnelse om att de koloniala ränderna inte gått ur.

Vad som var intressant hos Timothy Garthon Ash var hans påpekande att de värsta amerikanska skurkregimerna (Nixon, Bush) haft den mest insiktsfulla Kinapolitiken. Kanske är det så att reaktionära republikaner har en mer realistisk uppfattning om vad som avgör världspolitiken: pengar, militär styrka etc.

I senaste numret av Newsweek yrar en Beijingbaserad amerikansk journalist om att USA alls inte behöver respektera Kina, för det är bara en tiodel så stort - ekonomiskt som Japan.

Vilken dunderlögn!

Kina kommer sannolikt att gå om Japan och bli världens andra största ekonomi, antingen i år eller senast 2010, har en undersökning som nyligen gjordes av China Policy Institute vid universitetet i Nottingham (UK) visat.

Kina är alltså/håller just på att bli världens andra ekonomi och sedan står det inte på innan den blir världens första ekonomi.

Man får innerligt hoppas att det inte är den sortens experter som omger Obama. I fallet Afghanistan-Pakistan är det ignoransen som regerar. På nolltid har Obamas team lyckats få till stånd den största flyktingkatastrofen i Pakistan sedan Indiens delning.

Genom att göra det till ett villkor för den amerikanska hjälpen att Islamabad försöker skjuta ner alla talibaner det ser har man på rekordkort tid fått igång ett förödande inbördeskrig. Enligt en analys är detta riktat mot Kina - eftersom kriget effektivt förlamar Kinas främsta allierade i regionen. Ett USA som håller på att förlisa helt och samtidigt utlöser det ena militära äventyret efter det andra - med viss geografisk orientering mot Kina - det är det farligaste perspektivet av alla. Det är det som får Putin att sova dåligt om nätterna och tala om tredje världskrig som en förestående realitet. (Se veckans "Ryska posten" - du prenumerar väl?)

26/5 2009

Stefan Lindgren