Man dödar aldrig ett barn av misstag

En bild ur Gösta Werners filmatisering av Stig Dagermans novell Att döda ett barn.

Lasse Ekstrands krönika, här och nu:

Jag minns när vi under en lektion i folkskolan från en grammofonskiva hörde Stig Dagerman läsa sin mycket skickligt skrivna och medryckande novell om mannen som i bil på körde på och dödade ett barn. Berättelsen smög sig på oss strängt lyssnande elever och tog sig in under huden. Vi satt knäpptysta och tagna i bänkarna.

Det var lätt att identifiera sig och hysa medkänsla med det dödade barnet. Jag glömmer aldrig Dagermans dramatiska röst som förstärkte texten.

Känslan infann sig, kanske också följande Dagermans avsikt med sin novell (jag vill minnas att den filmatiserades och användes av trafiksäkerhetsvårdande instanser), att barnet dog helt i onödan. Det var inget misstag eller en olycka att så skedde. Det kunde inte bortförklaras på det sättet.

Det fruktansvärda hade inte behövt hända. Vad som än försiggick det. Ingenting kunde legitimera eller urskulda.

Häromdagen dödade en ukrainsk missil ryska barn. Det hävdades från ukrainsk sida att man siktat in sig på militära mål. Men att något gick fel.

I Gazaremsan har det till tänderna beväpnade Israel hävdat samma sak när skolor och sjukhus bombats eller attackerats med raketer. Och barn ingått bland de dödade. Man har siktat in sig på militära mål. Och så har det blivit fel.

Eller så har fel människor dödats genom att Hamas, fortfarande enligt Israel, använt civila som sköldar.

Jag litar varken på Ukrainas eller Israels eventuella ursäkter eller bortförklaringar. Man dödar aldrig ett barn av misstag. Eller en vuxen för den delen.

Jag önskar att jag satt slippa sitta på nytt i bänken på Murgårdsskolan i Sandviken och känna att barn har dödats helt i onödan. Människoliv har förspillts på det mest meningslösa sätt.

Lasse Ekstrand