Jag har försvarat Lasse Wilhelmsson på den här sidan. Men
jag tror inte att jag gör det något mer. Hans senaste opus,
ett tal till minnet av Dresdensbombningarnas offer är så
fullt av tveksamheter och felaktigheter att inte ens tio
vise män skulle kunna räta ut dem.
Ta bara följande passus:
"Historierna om lampskärmar och tvålar visade sig vara
påhittade. Ändå utnyttjades de av den Judiska Antifascistiska Kommittén.
En av dess ledande medlemmar, den framstående författaren
Ilja Ehrenburg, var Stalins främste propagandapostel i
kriget mot Tyskland. I flera beryktade populära
skriftställningar uppmanade han de ryska soldaterna att döda
tyskar för att de var tyskar, så många som möjligt, inte
bara soldater. Men även att krossa de tyska kvinnornas heder.
Det blev allmän politik för Röda armén att tyska kvinnor
skulle våldtas. Någon motsvarighet gällde aldrig för den
tyska."
Ehrenburgs artikel "Döda!" från 12 juli 1942 är den som
oftast citeras. Men när han då talade om att ungefär "döda
tysken där du ser honom", om vilka tyskar kunde det då
ha handlat? Om ockupanter naturligtvis. (Därmed vill jag
inte ursäkta Ehrenburg, men något nyansera fördömandena av
hans ordval.)
När han upprepade liknande skrivningar - och Sovjetarmén
redan stod på tysk jord - tillrättavisades han snabbt. Mest
ryktbart av Georgij Aleksandrov 14 april 1945 i
Pravda (Aleksandrov satt i CK; inte kompositören som jag
tidigare felaktigt angav).
http://vivovoco.rsl.ru/VV/PAPERS/HISTORY/ERENBURG/GFA.HTM
Den judiska anti-fascistiska kommittén upplöstes 1948 och
"Svarta boken" som sammanställs under Ehrenburgs
redaktörskap utkom aldrig.
Det intressanta är att ungefär samma händelsesekvens används
av Lasse Wilhelmsson m fl till att bevisa Sovjets rasistiska
hat mot tyskar och av israeliska apologeter till att bevisa
Stalins påstådda antisemitism. Måltavlan är densamma,
argumenten diametralt motsatta.
Så går det när man snabbt ska hitta enkla förklaringar till
komplicerade händelseförlopp.
Påståendena att Ehrenburg/Stalin ska ha uppmanat till
massvåldtäkter är en skriande lögn. Den går tillbaka på den
nazistiska propagandan, där det cirkulerades påhittade Ehrenburgcitat
av just den innebörden. (Se Thomas Urban i Süddeutsche Zeitung
14 april 2005).
Britten Anthony Beevor har äran av att ha återupplivat denna
propaganda när han i sin bok Berlin 1945 gav trovärdighet åt
uppgifterna att 7 % av alla kvinnor i Berlin skulle ha
våldtagits.
Som synes har Lasse Wilhelmsson hamnat i gott sällskap. Han
tillhör nu den kategori judar som inte kan få över sina
läppar ett enkelt Tack till de 27 miljoner sovjetmedborgare
som offrade sig i kampen mot Hitlerfascismen. Än mindre
erkänna att det var i Sovjetunionen som den största judiska
befolkningen, bl a flera miljoner flyktingar, räddades undan
förintelsen.
Stefan Lindgren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Ilja Ehrenburg hade all anledning att skriva om tyska ockupanternas rätta väsen. Ryska soldater hade svårt att tro vilka djur tyskar var. En rysk soldat hade undrat om de inte var civiliserade människor eftersom de hade fina cigarettändare. Om detta berätta Ehrenbugr i sina memoarer.
SvaraRaderaBeaver och Wilhelmsson är historieförfalskare, som Medvedjevs kommitté ska visa till rätta. Speciellt Bievers våldtäcktspropaganda måste mötas med realistisk beskrivning om sex på fronten. det var olika för tyskar, ryssar och amerikaner.
Tyskarna hade bordeller, där tjänstgjorde inte bara kvinnor från ockuperade länder - dock inte judar. De som troligen våldtog friskt var amerikanska soldater - "sexhundriga" tyska och franska kvinnor. Ryssarnas sexualliv får de själva redogöra. Våldtäckt gav dödstraff.
Klart är emellertid att sex på fronten kom aldrig i närheten till det som Hitlers propaganda varnade tyska kvinnor för. Det som vi idag får veta kommer från Hitlers propaganda. Kvinnor som själv har våldtagits av en rysk soldat finns det ont om. Amerikanernas framfart berätttas inget.
Seppo Isotalo