Bamses dunderhonung

Riksdagsman Bengt Berg (v) från Värmland, känd poet och FIB/Kulturfront-aktivist, meddelade på ett protestmöte igår att fyra v-ledamöter lägger ner sina röster 1 april, i protest mot kriget.Bengt Berg sa sig på mötet inte kunna stöda partilinjen i frågan och lägger ner sin röst av samvetsskäl. Tre av hans kollegor ansluter sig till protesten och kanske blir det flera avvikare från andra partier.

Frågan har expressbehandlats i riksdagen utan sedvanliga tidsmarginaler för motioner och utskottsbehandling. Nato-chefen Anders Fogh-Rasmussens besök var väl tajmat för att stärks krigspsykosen.

På protestmötet talade också Eva Björklund från vänsters internationella forum. Lars Ohly som tydligen håller på att avgå successivt för att lämna över till Rossana Dinamarca är den som bör huvudansvaret för att ha drivit in vänsterpartiet på en krigslinje.

I sitt första uttalande sa han att Sverige skulle ställa upp "om FN begärde det". Idag 1 april trycker han på JA-knappen till en begäran från Nato. Det tyder på en beklämmande oredighet och ett moraliskt sammanbrott i partiledningen.

Vad är svininfluensan mot denna krigspandemi?

Det är hög tid att fredsrörelsen synar krigshetsarnas folklore, som gör att i övrigt hedervärda människor på några få dagar insjuknar i krigsviros.

"Den värsta ondskan är att stå bredvid och titta på", sa en ung man till mig i går. Så bra, svarade jag, kom med och engagera dig! varpå han vände och gick.

"Man måste vara både snäll och stark", skriver ledarsidan i Dagens Nyheter idag och jämför JAS-37 med Bamses dunderhonung. Rune Andréasson vänder sig i sin grav. Bamse har aldrig applåderat väpnad aggression - han stödde proteströrelsen mot Sovjets invasion av Tjeckoslovakien liksom solidariteten med vietnameserna mot USA:s krig.

"Ja men bomberna förhindrade ett folkmord", sa de som försvarade bombningarna av Serbien liksom idag av Libyen. Argumentationen har den fördelen att man aldrig behöver bevisa att ett folkmord skulle ha skett utan bomberna. Man bara påstår det - och överlåter på fredsvännerna att bevisa att Gadaffi slutat slå sin fru, vilket naturligtvis är omöjligt.

Johan Galtung hade en lysande artikel i torsdagens "Flamman" där han talade om "en ledare, en nation"-dogmen. Alltså: Ogillar du Gadaffi - bomba Libyen. Ogillar du Ahmadinejad - bomba Iran. Ogillar du Assad - bomba Syrien.

Veteranen bland amerikanska fredsaktivister Tom Hayden skriver idag i The Nation om Samantha Powers, en typisk företrädare för bombgenerationen. Hennes engagemang är inte att ta miste på, på 70-talet hade hon, om hon levat då, gått i Vietnamdemonstrationer. Men i den nya miljön på 00-talet har militären - och det militär-industriella underhållningskomplexet - lyckats länka in engagemanget i militära fåror.

Militären snodde Galtungs fredsinsitut, liksom nästan alla andra fredsinstitut i västvärlden. "Fred" över huvud taget har blivit en rent militär produkt. De som sysslar med oauktoriserad tillverkning av produkten är i bästa fall charlataner, i värsta fall brottslingar.

Hur det kunde bli så här måste nog vi äldre analysera, vi som läste Bamse för våra barn som sedan visade sig inte ha förstått nånting. De flesta under 40 tycks städslade av Krösus Sork.

Stefan Lindgren