Elefanten i rummet

Lyssnade till delar av den utrikespolitiska debatten i riksdagen.

Vad jag förstår var det ingen som talade om den stora elefant som
stod i plenisalen och fyllde alla tomma bänkar. Samtliga partier
låtsades som att den inte fanns där.


Den osynliga elefanten är att Sverige uppträder som lydstat till
USA i de konflikter som just nu mest hotar världsfreden.

- Iran: Både Urban Ahlin (s) och Carl Bildt (m), medlemmar i samma
europeiska tankesmedja, framhöll EU:s oljeembargo mot Iran som
något gott. När just detta konkret utlöst det allvarligaste konflikthotet
på årtionden.

- Syrien: Herrar Ahlin och Bildt använde lite olika ordval, men både
utgick från att den sittande regimen måste avgå. Det innebär att Sverige
är med på USA:s regimförändringståg, på väg från Tripoli till Damaskus.
Av Bildts tal framgår att Sverige är med i något som kallas "Syriens
vänner" och där man för samtal med "den demokratiska oppositionen".

Som genom ett trollslag har Sverige fått en färdig analys av skeendet
i Syrien. Det hade varit hederligt att redovisa var denna instant
coffee-produkt kommer ifrån.

- Afghanistan: Sverige deltar sedan tio år i krig, men detta krig får
numera bara förströdda kommentarer i förbigående. Sveriges f d
försvarsminister Thage G Peterson gör i en nyutkommen skrift kommentaren
att "Afghanistan är det största misslyckandet och nederlaget för svensk
försvars- och utrikespolitik någonsin".

Thage G är inte känd för att prata i nattmössan. När en politiker av den
kalibern tar till så tunga ord framstår riksdagens "business-as-usual"
som en närmast abnorm förträngning.

ELEFANTEN FINNS INTE!

V och mp visade som vanligt en sömngångaraktig förmåga att koncentrera
sig på oviktigheter.

Är det inte Västsahara som ska erkännas så är det någon annan fiktiv
stat (Bantustan-Palestina). Carl Bildt hade tyvärr helt rätt när han
förklarade att erkännandevännerna "trivialiserar förtrycket", suddar ut
det faktum att Israel när som helst kan gå in och arrestera de
palestinska ledare som väljs i fria val.

Den svenska linjen att endast erkänna stater vars regeringar har
full kontroll över territoriet är viktig att hålla fast vid. Den
hindrade t.ex. Bildt att erkänna övergångsrådet i Benghazi hur mycket
han än ville det.

Stefan Lindgren