Mo Yan "talar inte"

"Mo Yan" lär betyda "talar inte". Det gör han i så fall klokt i. Många
förståsigpåare i väst ligger i startgroparna att fördöma Mo för att han
inte fördömer Kina för än det ena, än det andra.(Svante Weyler "väntar
med hyllningarna").

Själv läste jag Mo Yans "Det röda fältet" för 15 år sedan när den kom
ut på Lennart och Karen Lundbergs nystartade förlag Tranan.


Jag tänkte att i en annan värld skulle Mo ha Nobelpriset. När jag såg
den vackra filmatiseringen av Zhang Yimou blev jag ännu mer övertygad.

Priset är välförtjänt, men det kommer säkert att fläckas av påståenden
om påtryckningar.

Idag skriver Magnus Ljunggren i SvD att Sjolochov fick Nobelpriset efter
sovjetiska påtryckningar. Ifrån det hållet har man i alla fall slutat
upprepa påståendena att "Stilla flyter Don" är ett plagiat, en tes som
grundligt sköts i sank av den norske litteraturvetaren Geir Kjetsaa och
Oslo Universitets stordator.

Nu påstår Ljunggren istället att Erik Blomberg och Ivar Lo-Johansson
skulle ha agerat redskap åt sovjetstaten.

Beklämmande konspirologi! Blomberg var känd för sin vresighet i
Världsfredsrådet och och Ivar Lo, som jag har träffat ett antal gånger,
blev helt enkelt tvärdöv, när någon sa något han inte gillade. Jag minns
att jag råkade fråga honom något om storleken på hans upplagor, och
Ivar började prata om nåt helt annat.

Jag är säker på att han hade gillat Mo Yan.

Stefan Lindgren