heter en färsk rapport från tankesmedjan "Fri värld", som tycks vara ett
projekt under näringslivssmedjan Timbro.
Författare är Renate Larssen och Sara Norrevik.
Egentligen finns inte mycket att invända mot hur Renate och Sara
beskriver de afghanska kvinnornas eländiga situation.
Möjligen tycker jag att de skulle ha fördjupat skildringen historiskt.
Redan 1976 hette det i landets författning:
Både kvinnor och män, utan diskriminering och privilegier, har lika
rättigheter och skyldigheter inför lagen.
Under den folkdemokratiska tiden och den sovjetiska ockupationen talades
mycket om kvinnors frigörelse, men som vi vet var mycket av framstegen
ytliga.
Inte desto mindre tycker jag att den rapport som Wali M. Rahimi gjorde
till Unesco 1991, "Status of Women: AFGHANISTAN" är något av det mest
nyanserade och välforskade som skrivits om afghanska kvinnor.
Genom att den historiska bilden är för grund har Renate och Sara inte
tillräcklig distans till de framstegsrapporter som kommit under den
amerikanska ockupationen.
Man kan inte bortse från sådana fakta som att:
- ICRC, Röda kors-kommittén, rapporterar att tillgången till sjukvård
försämrats sedan 2005.
- flickors skolgång också tycks ha gått tillbaka efter inledande
framgångar.
- statistiken på skol- och hälsoområdet är ytterst bristfällig och
i vissa fall bygger på enkäter utförda i Kabulområdet.
Man måste också se riktningen i förändringarna. De summor som betalas i
brudpeng har mångfaldigats efter utlänningarnas inmarsch.
Bruket av burqah tycks faktiskt ha ökat som dr. Rahime, bördig från
Herat, rapporterade på ett seminarium i Stockholm med Ramazan
Bashardost 6/10. Hon berättade om kvinnliga studenter i Herat som bär
burqah på vägen till sina föreläsningar och bara kan ta av den när de
befinner sig inne på universitetet.
Med tanke på att många kvinnor avstod från chador och burqah redan på
60-talet (se bilden) är det uppenbart att 30 års krig drivit
utvecklingen tillbaka.
Men jag ska inte gnälla i onödan på Renate Larssens och Sara Norreviks
rapport. Den kan starta en viktig diskussion.
Egentligen är det väl bara ett principiellt fel med deras rapport och
det är att deras engagemang för kvinnornas eländiga situation i slutordet
kopplats till kravet på en "internationell civil-militär närvaro som fortsätter att
övervaka övergången till en afghansk demokrati med fungerande rättsstat".
Det finns inget i deras rapport som underbygger antagandet att främmande
militär närvaro skulle underlätta kvinnofrigörelsen.
Den som läser EVAW-lagen mot kvinnovåld ska finna att den på punkt efter
punkt har förankrats i olika suror i Koranen. Det finns därför
egentligen ingen anledning att tro att inte ens Afghanistans mest
konservativa element förr eller senare kommer att anpassa sig till
kvinnornas krav, i synnerhet om de verkligen upplevs som kvinnornas krav
och inte som utländsk interventionspropaganda.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.