Sakine Madon har givit ut en bok om kättare som recenseras av Per Wirtén i Expressen 260103. I Koranenbrännandets upprörda tid är en sådan bok högst angelägen. Och Wirtén, som jag annars brukar ha en smula svårt för, ställer relevanta frågor, skriver Lasse Ekstrand.
Han uppmanar till en diskussion om yttrandefriheten i ett inte längre homogent Sverige, med ett stort inslag av muslimer för vilka Koranen är en helig skrift.
Jan Myrdal uttalade förståelse för mullornas utfärdande av en fatwa efter att Salman Rushdie publicerat sina ”Satansverser”.
Jag uppfattade alltid Myrdal som yttrandefrihetsfundamentalist, han som försvarade "förintelseförnekaren” Robert Faurisson när alla andra fördömde och ville få tyst på honom, och reagerade förbryllat på hans stöd för mörkermännen.
Kanske hade han ändå en poäng. Vederhäftiga argument som kontextualiserade yttrandefriheten.
I Danmark, denna enligt myten kulturradikala frisinnets högborg, har man infört en lag som förbjuder skändandet av heliga skrifter. Vad hade hänt med Kurt Westergaard och hans karikatyrer i Jyllands-Posten om lagen funnits?
För mig, som i likhet med Myrdal är en yttrandefrihetsfundamentalist, blir två undringar centrala: finns det en gräns för yttrandefriheten? Hur ska den i så fall dras?
Wirtén talar om ett individuellt ”ansvarstagande”, vilket inte gör gränsen tydligare för mig. Handlar det till syvende och sist om det subjektiva omdömet hos var och en? Om man nu vågar yttra sig, utan att lägga band på sig.
Jag kan inte låta bli att tänka självcensurens frestelser, när utkomstmöjligheter och karriärer står på spel. Från min högskoletid minns jag tigande kolleger, de vaktade försiktigt sin tunga, när ledningen kunde höra.
För det andra, hur ska staten garantera yttrandefriheten? I Sverige tummas det på den.
Den generalklausul som införts, jag uppfattar det så, om att allt som hotar rikets säkerhet skall förbjudas skrämmer. Förbudet mot demonstrationer utanför riksdagshuset likaså, efter att statsråd känt sig hotade av demonstranter.
Vad säger Journalistförbundet? Författarförbundet?
Paludan förtjänar att diskuteras. Men vad med vansinnets krig i Ukraina och protester mot det? Hot mot rikets säkerhet?
Wirtén ”glömmer” kriget och konsekvenserna för yttrandefriheten. Undrar om Madon gjort det.
En för het potatis i en tid när en sansad person som Jacques Baud utan föregående domstolsprövning kan få sina rättigheter beskurna?
Lasse Ekstrand
Sakine Madon: Till kättarens försvar (Fri tanke förlag, ISBN 9789189960176)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.